Aftonbladet – 31 oktober 1865, sida 3

gatan, minnet af de åt denna gata hängande gaflarne af hr H:s egendom skall vara tillräckligt för att bilda sig ett omdöme om ue byggnaders verkliga värde, som öfverste Beijer, efter att särskildt hafva köpt tomten eller grunden hvarpå de stodo, betalt med en zumma af 19,698 rdr rmt. Hr Beijers nyetablerade id vid fastighetsköp för statens räkning, att köpa husen särskildt och grunden särssildt, är verkligen så egendomlig, att den ej nog grundligt kam behandlas; vi äro derför hr Hazelius tack skyldiga, att vi ännu en gång kunna få upptaga denna fräga till belysning och vilja till en början upplysa hvad hrr komiterade, hvilkas utlåtande i vissa fall varit regel för. öfverste Beijers handlingssätt, säga om egendomen n:r 5 i qvarteret Riddaren: Stillhörig hr generalmajor Hszelius och af honom år 1836 inköpt för 28 500 rdr. Egendomen är taxerad till 60 000 rdr och dess hyres) afkastning till cirka 3800 rdr. Tomtens fria grund mäter 46,660 qv.-fot, deraf 13,702 fot äro bebyggda och ohebyggda 31.870. byggnaden, till en del af trä, är brandförsäkrad för 60000 rdr. Vidare säga hrr komiterade: För jernbanan ochj dess behof lärer af ifrågavarande egendom erfordras vestra delen till en rymd af 18,960 qv.-fot, deraf bebyggda 7092 och obebyggda 11.868. Denna tomtdel och dessa byggnader hvilka äro i särdeles bristjälligt skick uppskatta vi till 25,000 rdr, då på öfriga egen domen faller ett värdebelopp af 65,000 rår rmt. Då vi lika litet hafva orsak att betvifla komiterades uppgifter som hr Hazelii — hvad hyresbeloppen beträffa — så finna vi den besynnerliga omständigheten att de särdeles bristfälliga husen på den circa tredjedel af egendomen, af komiterade uppskattad till 25,000 rdr, lemnat den rika afkastningen at 2100 rdr, under det de qvarvarande två tredjedelarne, som ännu egas af hr Hazelius och hvars byggningar ej äro rubricerade som bristfälliga, blott lemnar 1700 rdr i hyresafkastning, trots denna del blifvit af komiterade värderad till 65,000 rdr rmt, eller mer än två och en half gång så mycket som den till jernväcen försålda — ett förhållande så oproporticnerligt, att vi, trots hr H:s förklaring, hafva svärt ait begripa detsamma. För att nu ätergå till de af hr H. uppgifna siffror, så gör 2100 rår efter 6 procent-afkastningen å kapital 35,000 rdr rmt, men då vi förmoda att hr H., liksom ondra fastighetsegare, haft onera och underhållskostnader att vidkännas, så vilja vi moderat upptaga dessa till 300 rdr, återstår således 1800 rdr eller 6 proc. ränta å kapital 30,000 rdr; — vill verkligen hr H. antaga detta som husens egentliga värde? i så fall torde vi få fråga, hvilken hyresafkastning tror hr H. dessa samma hus skulle gifvit om de legat vid någon af stadens tullar? Vi äro fullt berättigade till denna fråga genom den uppställning af köpet som br Beijer gjort och som hr H. tyckes bestrida nemligen att beräkna grunden särskildt; troligen hade hr H. kanske hart svårt ntt i sådant fall erhålla 3 å 400 rdr i hyra för de gamla rucklen, som nu öfverste Beijer betalt med 19 698 rdr rmt. De oftanämnpda komiterade hafva uti ingressen till sitt betänkande, hvari de på sitt sält rättfärdiga grunden för sina värderinsar, sagt att åbyggnaderna äå de af dem värderade egendomarne 7i flera fall funnits så ytterst bristfälliga, att deras ändamälsenliga iståndsättande, der detta låter verkställa sig, skulle kosta nära nog lika myc ket som deras nybyggande helt och hället?. Säkerligen har detta resonemang haft lika mycket atseende på den af jernvägen inköpta delen af hr H:s egendom, som på någon af de andra egendomatno, hvilka blifvit värderade. Vi beklaga ännu en gång att generclmajor Huazelius så förstått våra uppsatser, att han funnit sig föranlåten att inblandna sig i den offentlighet vi måst gifva åt öfverste Beijers åtgöranden som cbef för statens jernvägsbyggnader; vi se häruti ett beklagligt erkännande af, huru svag eganderätten känner sig i landet, då en enskild person, hvilken i fri bandel erhåller ett pris för sin vara, tror sig som säljare vara skyldig försvara detta. Köparen återigen, hvilken handlar med allmänna medel, påstå vi vara deremot pligtig att offentligt försvara sina-åteöranden; vi för vår del anse oss nu halva nöjaktigt gendrifvit hr H:s påstående om grundlöshet af vära förra påståenden, utom hvad det rörer vir uppgift att hr Beijer lärer erbjudit hr H. de köpta byggningarne till skänks; vi hade erhållit detta från, som vi ansägo det, god källa, och kunde så mycket mindre tvifla derpå, söm materisalierna icke på något sätt lar unna uppvå i värde till hvad rifningenkostar; hvilket sednare väl blir upplyst genom jeravägsstyrelsens räkenskaper framdeles. Vi skulle väl kunna ytterligare som fakta lemna några npplysande utdrag ur de sgednere årens brandsynslängder, men som denva uppsats redan växt ut till ett omfäng, zom vi icke beräknat, så utesluta vi dessa — som mindre behöfliga.