Aftonbladet – 30 oktober 1865, sida 2

Beatricet, sade han, då de voro tillräckligt långt borta att mrs Gervoise icke kunde höra hvad som sades, har min far någon makt att hindra ditt giftermål, vare sig nu eller i framtiden? Beatrice bleknade. Har mr Gervoise kommit tillbaka? frågade hon. Ja, dei har han — men du svarade inte på min fråga. Han har ingen makt öfver mig. Hvarför frågar du det? Gilbert betraktade henne med en sorgsen blick. cHar han nekat sitt samtycke? tJa, Beatrice.s Gå in på de vilkor han uppställer. Låt oss bli lyckliga, Gilbert — jag bryr mig inte om penningar. Min far vill inte vidare höra talas om några vilkor, Beatrice. Han pästår bara att du aldrig ska komma att gifta dig. Beatrice pressade de hopknäppta händerna hårdt tillsammans och såg tillbaka till det ställe der mrs Gervoise stod. Ja, der var hennes boja, och hon kunde icke bryta den ; nej, komma hvad som ville, aldrig skulle hon öfverge henne. Hon vände sig nu till Gilbert och sade i djupt sorgsen ton: Nå ?Jo, saken är den, att vi åter måste skiljas, Beatrice.? Ja, så ser det ut. Och likväl skulle jag så gerna vilja känna en smula lycka. Ack, låt mig bli lycklig, Gilbert !? Detta vädjande till hans kärlek var nära att öfvermanna honom. Han slöt henne i sin famn och betäckte hennes ansigte med kyssar och tårar. Gifve Gud att du kunde bli lycklig!? suckade han — så lycklig som jag skulle vilja göra dig!? Som du vet?, sade Beatrice, i det hon ned smästande behag lutade sitt hufvud not hans axel, ?som du vet, har jag lidit ite så litet, och lifvet är kort samt ung lomen ännu kortare, E:d:st några 1å år, Sch jug skull vara å trutt vitl allt, att jug