Aftonbladet – 28 oktober 1865, sida 3

Preussen. Församlingsträldomen har här åter visat sig I sin glans, då vid ett prestval i Berlin kyrkostyrelsen påtrugar en församling mot dess flera gånger yttrade önskan en person, som sålunda naturligtvis skall mycket verka på sina åhörare! Kyrkostyrelsen uppställer blott två personer på förslag med åliggande för församlingen att rösta på en af dem, ehuru församlingen flera gånger gett tillkänna, att hon ej kan vara belåten med någonderas predikosätt. Församlingen (Sofiekyrkans) begärde då hos regeringen, att åtmistone få välja en redan vid församlingen anställd andre predikant, hvilken visserligen tillhörde samma predikoriktning, men genom sitt nit i tjensten likväl vunnit förtroende. Förgäfves. Då klagades öfver att formerna blifvit brutna derigenom, att man ej på samma söndag, enligt lag, fått höra begge predikanterna, och en ny orsak till förnyad profpredikning hade derigenom inträdt, att sedan predikoprofven blifvit aflagda, hade en ny valordning töreskrifvits, hvarigenom ej blott husegarne, utan alla sjelfständiga husfäder fått rösträtt. Allt förgäfves. Vid valet inställde sig nu af 4000 röstegande blott 177. Så söker reussiska ortodox:en upphjelpa det tynande kyrkliga lifvet. Men man vet ju af gammalt, att det ges vissa kyrlighetens högre ståndpunkter, mot hvilka församlingens önskningar och behof betyda intet. Ett korståg uppropas bland landtpresterna mot de preussiska universiteternas kätterska vetenskaplighet. Allting går nu an under den Bismarckska regimen. Frankrike. teröppnandet af protestantiska gymnasiet i Strassburg har föranledt stora festligheter, som noggrannt beskrifvas i en särskild broschyr, der alla talen äro aftryckta. Sjelfva prefektens ord andas den mildhet, hvarmed kejserliga regeringen på sednaste tiden uttalat sig i förhällande till alla bekännelser. Italien. Det klerikala partiet har i Milano utsändt en tillgifvenhetsadress för päfven, i bredd hvarmed peterspenningen insamlas. Prefekten har nu korsat detta tilltag, åberopande ett ministerialdekret af den 15 Febr. 1807, som förbjuder alla kollekter utom kyrkan. I Florens har ett nytt religionssamfund bildats, som har italiensk gudstjenst och medger lekmännen kalken i nattvarden. Hvarje prest har rätt att viga nya prester, och härigenom har samfundet hastigt utgrenat sig. Äfven är ett vigtigt uppslag gjordt till en inre reform af ejelfva katolska kyrkan, som omfattats af många allvarliga katoliker. Grundtanken är återställelse ef de gamla katolska rättigheterna och pligterna för alla stånd af troende, eåväl lekmän som prester, på följande grunder: 1) lekmännen återfå rätten att välja sina prester och förvalta kyrkans verldsliga ärenden; 2) biskopar väljas af prester och lekmän, sanktioneras af regeringen; 3) biskopar och metropoliter erhålla sin fordna ställning som discesaner och provincialer; nuvarande slafviska beroende af Rom upphör liksom hvarje vasall-ed till Rom; 4) coelibatet beror på hvarje prests enskilda bestämningsrätt; lekmännen tillerkännas fritt bruk af bibeln; 6) gudstjensten skall hållas på folkspråket; 7) bikten är ej obligatorisk, utan frivillig; lekmännen njuta kalken i nattvarden. Belgien. Ett nyss afkunnadt utslag från domstolen i Löwen lemnar ett förnyadt hevis på det svarta gardets förmåga att skaffa sig verldsliga förmåner genom assignationer på himlen. Munkarne i Averbode sälde 1795 en egendom till en läkare för att kunna betala ålagda krigskontributioner. Köparen dog kort derefter, och det lyckades munkarne att inbilla familjen, att hela affären blott varit för skens skull för att rädda egendomen från konfiskation, och så tillegnade sig de fromma herrarne åter godset utan att öppna sin börs. Först 1841 blef fråga om verkliga egaren, då köparens dotter, fom nu var enka, väckte anspråk på godset. Munkarne lyckades dock med heliga skrämskott beveka den stackars enkan, som efter ärslånga gudliga knep ändtligen lät förmå sig till att afstå godset till dem genom ett fingeradt köp. Men olyckligtvis ha enkans arivingar kommit öfver ett bref af de fromma bofvarne, hvilket nu gjort slag i saken och tvungit dem att fråncå godset, som värderas till 150,000 francs. En af de svarta bröderna börjar deri med hjertliga uttryck mot enkan och ber att få ställa några rader till henae, icke för att bedröfva eller oroa henne, utan endast och allenast för hennes eviga frälsning och för att rädda henne ur den själsvådliga belägenhet, i hvilken hennes man, för hvilken jag anropar Guds barmhertighet, aflidit.? Slutligen kommer han in Ipå frågan om egendomen, varnar för det tunga ansvaret att Poroa? den heliga kyrkan, och förklarar: ingen biktfader i verlden är auktoriserad att ge absolutior, för en sådan förbrytelse, och päfven sjelf har ej makt dertill?. Detta oros7,qet måste derför så snart som möjligt aflägsnas, ätven Jom man derigenora lede den känbaraste förlust, läte sin barn tjena och äta det torftigaste bröd. Alla synder kunde förlåtas, men aldrig oroandet? af den heliga kyrkan. Efter långvarigt bearbetande i denna stil, med himlalönen i ena handen och helTI vetesfasan i den andra, vann den heliga kyrkan? seger öfver den oheliga moderskänJelan och moderspligten! England. Den fordom stolta, fasta anglikanska statskyrkan lider allt mer inträng både från höger och venster. Puseyiterna från ena sidan och de friare riktningarne från den andra tyckas småningom undergräfva denna kyrkodrottning, som ?sitter på mycket vatten?. Skottland. En förening synes snart förestå mellan den förenade presbyterianska kyrkan och den fria kyrkan. Polen. En juvelerare, som på ryska regeringens befallning borttog juveler på en undergörande Mariebild i klostret Czentschau, sjuknade genast och dog. De troende ropa: Det är Guds straff?; men regeringen befaller sträng undersökniovg, om ej I mannen blifvit förgiftad. Kina. En uppsats i Hongkongs Daily