Aftonbladet – 28 oktober 1865, sida 3

alt den var slarfvigt uppltörd. — Petrolia. Ett sällskap af engelska kapuplister, med jernbanskungen sir Morton Peto i spetsen, har under flera veckor gjort resor i Förenta Staterna, från Artlantiska hafvet till Mississippi, för att se sig om efter tillfälle att fördelaktigt kunna placera sina kapitaler. Deras plan är att förena Erie-banan, Atlantic—Great—Western-banan och Ohio—Mississippi-banan till en stor, bredspårig stambana (Newyork—S:t Louis), och denne åter genom sidobanor af samma spårvidd med Buffalo, Chicago, Louisville och Cairo. Det är ett storartadt företag, som blifver af oberäknelig nytta för de vestra staternas utveckling. Att det genast under de första åren skall lemna sina entreprenörer någon högre ränta å det ofantliga anläggningskapitalet, kan man icke antaga; men desto säkrare blir den slutliga vinsten. Vid landets stora utsträckning och dess relatift ringa samfärdsel mellan mellanstationerna kunna så utsträckta bansystemer som det påtänkta, hvilket samlar tusen miles frakt, blott lemna sina entreprenörer vinst. Vid banor af kortare utsträckning har största delen af anläggningskapitalet efter regeln gått förlorad, innan egarne kunna skörda någon vinst af anläggningen. Engelsmännen, som öfverallt blifvit vänligt emottagna, hafva erhållit ett ganska fördelaktigt intryck af landets ofantliga hjelpkällor och uttryckt sin förvåning deröfver på ett för den amerikanska egenkärleken högst smickrande sätt. De hafva också vågat sig in i det nordvestra Petroleum paradiset, som icke kan beträdas utan tre fot höga, vattentäta stöflor. Här uppväxa, under impulsen af de nya upptäckterna, på månader — ja veckor, städer uch byar ur jorden som svamar. Den endast fyra månader gamla staden Pit-hole-city räknar allaredan öfver 5000 invånare (nästan uteslutande af mankön), den har öfver 40 värdshus, en mängd viktualiebodar och krogar, en opera, några banker, en tidning, en teater och man håller på att uppföra två kyrkor. Staden är så ny, att man icke en gång ännu kunnat välja embetsmän, men der herrska dock mycket lugn och ordning. Den årliga afkastningen af petroleum derstädes är omkring 2!2 mill oner fat, till ett värde på platsen af 4 dollars pr fat. Isynnerhet märkligt är ett yttrande, som sir Morton Peto hade vid slutet af sin resa. Det märkvärdigaste? — sade han — ?som vi hafva fonnit, är att vi hafva rest 3000 miles i detta land, utan att hafva sett en enda tiggare.? Det är utan tvifvel bokstafligen sannt, och anmärkningen är i Amerika så gammal, att den måste göras af en främling för att man der skall få ögonen öppna för den välsignelse som ligger deri. I kapitalrikedom står Europa långt framför Förenta Staterna, men den är vida bättre fördelad der än i Europa. Blott i Newyork finnas tiggare, men i det inre af landet ser man aldrig någon sådan. Times? för den 18 Oktober innehäller en särskild artikel om oljetrakten i Pennsylvanien, skrifven i Oil-City?, som meddelar ytterligare enskildheter om den stora lyftning denna del af Förenta Staterna erhållit genom upptäckten och bearbetningen af petroleumkållorna: på 30 miles omkring Oil-City finnas nu likaså många städer som förr funnos byar. Staden Corry t. ex. bestod för 4 år tillbaka endast af några få bondkojor med en till utseendet dålig och lerblandad jord, som då lätteligen kunde köpas för 8 å 10 dollars pr acre. Den är nu en liten vacker stad med 10,000 invånare. Det stora Atlantieoch Greatwestern-kompaniet har sina upplag der och har gjort staden till medelpunkt för petroleumhandeln. Handelsomsättningen derstädes öfverträffar allaredan Filadeltivs och uppskattas till 3 millioner sterl. om året. Jorden i stadens grannekap är nu lika så dyr som i Londons tätt befolkade delar. Andra städer, som uppstått med samma hastighet i Petrolia (så kallas denna del af Pennsylvanien) äro Rougeville, Plummer, Titusville, Franklin m. fl., de flesta af dem äro endast 2 år gamla. OilCity ligger omkring 600 engelska mil från Newyork i det vestligaste hörnet af Pennsylvanien. En sidobana från Meadville förbinder Oil-City med Great-Atlantie banan och leder rakt in i midten af oljetrakten, Handelstrafiken på denna sidobana till Meadville är så betydlig och ihållande, att oljebeställningarne för två månader ligga somlade, utan att kunna expedieras. Det försäkras, att åtskilliga egare af petroleumkällor kunna med sina ångmaskiner dagliIgen upphemta olja till ett värde af 20,000 dollavs, ) er ae — Af Svensk Författningssamling ha i dag lutkommit: n:r 50, innehållande K. M:ts kungö;relse af den 26 September 1865, angående in