bestrida vissa af hr öfversten uppgifna tjenstebefattningar inom regementet, t. ex. vid tyg-taen, icke kunde få låna hästar af regementet till idning? 2. Huruvia general S. såsom f.d. regementschef har sig bekant att dylika principer, som de nyssnämnda, för hästars utlåning inom regemenet, varit fastställda på äldre tider, än generalen tillträdde sin chefsbefattning. Ötfverste W. hade ingenung emot generalens hörande. Han fäste emellertid uppmärksamhet vid, att han aldrig sagt att hästar ej fingo wtlinas till tygstatsofficerare m. fl., utan endast att hästar ej finge af dem disponeras. Mellan dessa begrepp vore en hufvudsaklig stor skilnad, och ansåg han derför den ena frågan ligga utom ämnet. Kapten B. ansåg en häst kunna disponeras på såväl timma som år, och visste ej huru lång tid disponering innefattade. Kapten B. anhöll att vid rättens nästa sammanträde få såsom vittnen hörda: kapten Löfdahl, öfverstelöjtnant Trägårdh, handlanden C. Henricsson och bokhållaren Krumlinde. På kapten B:s fråga, om öfversten bestred några uppgifter i kaptenens skrift till krigshofrätten, svarade denne: Ja många, och erbjöd sig att besvara hvarje fråga som angående punkterna ställdes till honom. Sedan rätten ötverlagt afkunnades det beslut, att general Silfverstolpe, genom kapten B:s försorg, borde instämmas till Stockholms rådhusrätt, för att der aflägga sitt vittnesmål angående principen för hästars utlåning, vid hvilket bäda parterna fingo, om de så öns ade, närvara. Krigsrätten skulle åter sammanträda iKristianstad den 21 instundandd Nov. kl. 9 f. m., då såväl parterna, som de begärda vittnena, skola tillstädeskomma. (Sk. P.) — Mordet i Lingbo. Under lagtima höstetinget med Hanebo tingslag förliden vecka fortsattes och afslöts ransakningen rörande det förut omnämnda mordet i Lingbo. Såsom vållande till mördaren Lingroths död stodo tilltalade torBion Per Larsson i Fallet och f. drängen Hans koglund i Lingbo och såsom af konungens befallningshafvande särskild förordnad aklagare uppträdde landsfiskalen Wattman. Sedan de tilltalade åberopat hvad de förut till sitt försvar andragit och flera vittnen blifvit hörda (samtlige, liksom de förut hörda, intygande att kronolänsmannen Strandberg icke gifvit någon af Lingroths efterspanare lof att skjuta på honom, utom i yttersta nödfall, till sjelfförsvar, samt då endast å mindre ömtålig kroppsdel), afgaf åklas garen sina slutpåståenden, innefattande ansvarsyrkande å Per Larsson för det han, utan att förut hafva försökt något annat sätt till Lingroths gripande, skjutit denne samt å Skoglund för det han, som varit i Per Larssons sällskap, icke försökt hindra kamraten att aflossa det dödande skottet. — Efter en längre öfverläggning afkunnade häradsrätten härefter utslag, hvarigenom, på en mängd anförda skäl, de tilltalade blefvo från allt ansvar i målet frikända. — 2 2 2 2 22 ?X