KYIKaA OCH dll (UC VIRUS I ROP EMME a ln half 2, hemma i hennes rum innanför butiken. Gjord uppmärksam derpå att hon vid den tiden I g satt på traktens vaktkontor, sade hon först att hon för tillfället sprang hem, men erkände snart nog att hon talade osanning, försäkrande dervid likväl att bröllopet hade skett, såvida hon ej blifvit hindrad. Ånående stölden hade hon lika galna, men ändock istigt slingrande uppgifter, och summan deraf var att en pojke med ett långt spö slagit ut rutan, hvarvid cigarrerna och tobaken nedfallit på gatan, derifrån hon af pur barmhertighet upp plockat varorna och infört dem i sin bod. ör hörande af den person, som blef henne varse då hon stod uppkrupen i fönstret och stal sakerna, uppsköts målet till annan dag, och hon förklarades skyldig träda i häkte. De stulna varorna har egaren återbekommit, men rutan, hvilken var af patentglas och kostade 60 rdr, kan han icke få ersatt. . Krigsrättsmålet i Kristianstad. Den i anledning af kapten Brobergs anklagelser mot öfver. sten grefve Wachtmeister, för mot hr B. öfvad förföljelse, nedsatta krigsrätten sammanträdde ånyo sistl. lördag. Rättens ledamöter vora desamma som vid krigsrättens föregående samman: träden, äfvensom samma auditör och åklagare nu fungerade. Det vid föregående sammanträdet förda protokollet upplästes. Deraf inhemtades bland annat, att krigsrättens ledamöter icke enhälligt fattat det beslut, enligt hvilket rätten ej ansåg sig böra bifalla öfverste W:s begäran om källarmästaren Werlins hörande rörande de orsaker som förmått denne att förbjuda kapten B. vidare besökande af värdshuset. I strid med pluralitetens åsigt hade nemligen kapten Tagercrantt samt löjtnanterna grefve Hamilton och von Essen ansett öfverste W:s begäran böra bifallas. Ötlverste W. anmärkte att i protokollet ej stod upptaget hans yttrande, att principerna för hä stars utlånande inom regementet måhända redan under general Silfverstolpes företrädares tid blifvit fastställda. Detta vore ett vigtigt moment. Kapten B. hade, som bekant, med anledning af öfverste W:s påstående, att de af honom åberopade principerna för hästars begagnande af officerare inom regementet redan under numera generalmajor Silfverstolpes tjenstetid vid regementet tillämpats, stämt generalmajoren att vittna angående denna sak. Hr Silfverstolpe tillstädeskom emellertid ej, utan hade han afsändt tvenne bref till ordföranden i krigsrätten. hvilka nu öppnades. I det första af dessa bref, dateradt den 16 Oktober, anmälde han sig vara hin drad att tillstädeskomma. äl hans arbeten i en komite, som hans riksdagsmannakall hindrade honom derifrån. Till bestyrkande af dessa upp. gifter medföljde såväl ett intyg från ofvannämnde omitås ordförande, som en afskrift af en fullmakt för hr S., att vid riksdagen representera friherrliga ätten Falkengren. Hr S. tillfogade, att i fall hans vittnesmål vore af nöden, önskade an aflägga detsamma vid domstol i Stockholm. Uti det andra brefvet afgaf han ungefär följande förklaring: I den förmodan att mitt vittnesmål skulle komma att omfatta af mig fastställda principer? för hästars begagnande af officerare inom regementet under den tid jag såsom chef öfver regementet förde befälet, torde det tillåtas mig afgifva den förklaring, att dessa principer — om derföre behöfde redogöras och det vidare kunde komma i fråga att derom vittna, hvilket så mycket mindre synes vara händelsen, som de st helt och hållet utom den fråga, som här är förhanden — enligt mitt förmenande kunna, för den ankiagade, hvarken vara friande eller fällande, då hvar och en måste ansvara för egna, ej för andras åtgöranden. Det torde derföre tillsvidare ej vara af behofvet påkalladt att om dem aflägga vittnesmål. Kapten B. hade sedan sista sammanträdet begär att nu få såsom vittnen hörda: kapten Löfahl, handlanden Henriesson och bo hållaren Krumlinde. Ordföranden i krigsrätten hade emellertid ej ansett sig dermed kunna taga befattning, emedan vittnena skulle genom regementsbefälhafvaren kallas. fälle då kapten B. varit af öfverste W. uppkallad på chefskansliet, med anledning af det bref. hvari källarmästaren Werlin yttrade sig ej vilja tillåta kapten B. vidare besöka dennes värdshus, bade blifvit kallade: regementsauditören A. Nathell, kapten Quensell och löjtnanten frih. von Otter, hvilka nu närvoro och afgåfvo följande vittnesmål: And. Nathell berättade, sedan brefvet blifvit för honom uppläst, att han ej kunde påminna sig ha varit närvarande då brefvet upplästes för kapten B. Han hade flera gånger varit i yttre I rummet, då kaptenen varit inne hos öfverste W.; men visste ej hvad vid dessa tillfällen passerat. Han hade först i år sett ifrågavarande bref; men I förut hört detsamma omtalas. I Kapten Quensell hade ej vid tillfället varit närvarande och hade ingen annan kännedom om I saken än den han förut genom tidningsreferaterI na och nu genom det upplästa protokollet inhemtat. Han yrkade på ersättning för resekostI naden. Löjtnanten frih. von Otter hade sig ingenting bekant i saken. Kapten B. yrkade att ännu en gång få öfverI stelöjtnant Trägårdh afhörd såsom vittne. Då ! kaptenen varit uppkallad till öfversten. var bestämdt en person utom -äfverstelöjtnant T. när varande; och han ville derför ännu en gång till, fråga hr T., om han ej kunde minnas hvilken denne person var. Rättens ordförande ansåg det ha varit bäst om kaptenen sjelf ihågkommit detta; men förklarade att hr T. emellertid skulle kallas. Öfverste W. anhöll att få skräddaren Hallberg hörd öfver flera punkter. Då hr Hallberg förekallades framställdes af öfversten följande frågor, hvilka sålunda af H. besvarades: 1. Om Hallberg hade arbete för öfversten, då denne varnade honom fär att sy uniform åt hr B.? — Svar: Ja, iv sydde uniform för grefven. 2. Om vittnet kunde taga på sin ed att öfversten gick till detsamma för at tala om kap: ten B.? — Svar: Nej, det har jag aldrig sagt. 3. Om kapten B. för attesten gifvit mer än 2 rdr? — Svar: Jag har ej mera att säga än hvad jag redan vittnat. Å. Om vittnet ej i annan form än penningar, t. ex. traktering. erhållit ytterligare betalning för attesten? — Kapten B. bestred framställande af denna fråga, då vittnet sagt, att det ej hade t ) mera att säga. Det kunde väl hända att . fått ee PR 8 RAR mm Be (bo CE en en För att vittna angående förloppet vid det tillAA —-— RA .lett glas punsch af B.; detta hade dock ej varit någon sorts ersättning. Efter öfverläggning afkunnade rätten det be: slut, att den ej ansåg sig böra neka framställann det af denna fraga. Sedan frågan derför ännu en gång blifvit upprepad svarade vittnet: Nej. Det hade vid tillfället fått ett glas punsch, men ej såsom godt1 förelsej det kunde ej komma i fråga. Vittnet yrtt kade dessutom att erhålla ersättning för tidsspiltlan såväl i dag som förra gångerna. a Kapten B. ville framställa den frågan, om, då öfversten enligt protokollet sagt, att ham ej ville påstå att general Silfverstolpe personligen fastställt principerna för hästars utlånande till officerare inom regementet, detta kunde betrak:as såsom ett medgifvande att sådana principer ej af hr 8. blifvit fastställda. Öfverste W. sade sig stå vid sina ord, men ej kunna tillåta några tolkningar deraf. apten B. fortsatte sitt yrkande att få general Silfverstolpe hörd och dikterade till protokollet följande frågor för generalens besvarande, i fall e, han skulle afgifva sitt vittnesmål inför Stockin I holms rådhusrätt: ss ar Tan