Aftonbladet – 27 oktober 1865, sida 2

BEATRICE. Boman i tvenne delar. Ar Jolia Kavanagh. Hans röst blef högre; Beatrice lyfte varaande sitt finger, ty hennes mor kunde möjligen höra det och hennes mor fick ej oroas. Han gick nu, utan att säga ett ord, tillbaka till mrs Gervoise, och alla tre lemnade huset för att återvända till slottet. Många behagliga syner och ljud mötte dem i byn. Qvinnor sutto och spunno vid dörrarne, män vattnade kreatur i dammen, der gäss och ankor kacklande och snattrande summo omkring. Barn skreko i vild glädje, och den lilla strömmen flöt framåt, qvarnhjulen vände sig omkring med ett knarrande ljud, och öfverallt såg Gilbert fattiga hem, der arbetsamma män kunde i fred och ro lefva tillsammans med den flicka de hade älskat och valt till sin ledsagarinna genom lifvet. Han såg ett par gånger på Beatrice, men hon sänkte ogonen och ville icke möta hans blick. En väg, som slingrade sig mellan tvenne hagtornshäckar, förde dem till den vilda och fruktb.ra slätt, som sträckte sig till toppen af klipporna. Det var en lugna och stilla afton, ebben var inne, och en lång kuststräcka omgat det tillbakavikande hafvet. Mrs Gervoise hade blifvit trött och gatte sig på nedersta trappsteget af ett träkors, som stod der ensamt bland de höga klipporna, ett minne af och en påminnelse 4) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 211-—216, 218-—222, V21—227, 22)—233, 230—2671 240: UY—2.