Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 4

att göra sig hörd af dem, som vilja skänka ppmärksamhet åt en ringa och enskild sak. Aftonbladet har, vid sina förnyade anklagelser mot jernvägsstyrelsen, att den vid expropriationen af en del af min egendom, skulle hafva visat mig en orättvis välvilja, påstått: att de inköpta byggnaderna ej kunde repareras; att deras hyresafkastning var så ringa, att den på långt när icke uppgick till det räntebelopp, hvarmed platsen der de stodo borde betalas; att platsen säledes hade haft mera värde utan, än med åbyggnaderna; samt att öfverste Beijer skulle förgäfves hafva erbjudit åbyggnaderna åt mig till skänks. För att ådagalägga grundlösheten af alla dessa påståenden torde ej behöfva anföras mera, än att hyresbeloppen å nämnde åbyggnader var, enligt till jernvägsstyrelsen inlemnade hyreskontrakt, följande: För en lägenhet... 450 rdr. Då 400 300 200 Tillsammans 2100 rdr. Då dessa hyresbelopp tagas i betraktande; då byggnaderna, enligt hvad äfven uppgifves i den af Aftonbladet åberopade komiterades värdering, voro brandförsäkrade till 21,720 rdr; då, enligt expropriationslagen, en afträdd egendom bör uppskattas ill sitt fulla värde? och 50 proc. förhöjning derutöfver; då åbyggnaderna förutom nämnde uthyrda lägenheter innehöllo uthus för hela den öfriga osålda delen af egendomen; då, utom åbyggnaderna, tomten innehöll 11,868 qv.-fot obyggd mark, hvilken ju ensamt hade ett värde, som i Aftonbladets artiklar uppskattas till mera än 1 rdr 50 öre qv.-foten; då ytterligare härtill kommer ersättning för flera genom tomtens afskiljande uppkommande olägenheter; så torde en hvar, som vid bedömandet af denna sak är oväldig, icke behöfva söka några särskilda skäl till en köpeskilling af 50,000 rdr. Att öfverste Beijer skulle hafva erbjudit mig åbyggnaderna till skänks, är en fullkomlig dikt. Likaså att åbyggnaderna icke kunde repareras. Med nägra tusende rdrs påkostnad hade det varit lätt att gifva byggnaderna ett expropriationsvärde vida öfverstigande det nu åsatta, men hvilken reparationsåtgärd egaren icke ansåg vara sig passande, under en tid, då det var högst sannolikt att tomtdelen skulle för jernvägen erfordras, och han just derföre, allt ifrån den stund då jernbanan kom ifråga, lät dem i sitt skick orubbade stå. Detta är en verklig sanning. Deremot hade öfverste Ericson och de honom åtföljande ledamöter af stadsfullmäktiges berednings-utskott, för hvilka han ville visa det aproximatift upp: tagna värdet af för expropriation ifrågakommande egendomar, tilltälle att 1862 se en i den uppdragna jernvägslinien skeende grundläggniog för en ny byggnad vid en tomt i grannskapet. Min för 50,000 rdr nu af jernvägsstyrelsen köpta tomtedel var i nämnda öfverste Ericsons aproximativa beräkning upptagen till 80,000 rdr, eburu den då till afträdande ifrågasatta tomtdelen var mindre, än den nu sålda, hvilket är ett ytterligare bevis, att jeravägsstyrelsen icke genom för hög betalning visat mig någon obehörig ynnest. Stockholm den 26 Okt. 1865. J. 4. Hazelius.