Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 3

tänka på det samtal han på morgonen hade haft med sin far, och i det han erinrude gig detsamma, grubblade han öiver om det icke kunde finnas uågon annan utväg. Ack, hvilken dröm visade sig för honom, hvi.ken frestelse smög sig in i hans hjerta! Beatrice !? sade han sakta. I Mrs Gervoise sof. Beatrice reste sig: upp och gick fram till Gilbert, som förde heenne bort sill det öppna fönstret. Beatrices, sade han, fom det vore 1möjligt — skulle du då vilja det? Hon förstod hvad han menade och förundrade sig öfver frågan. Ja, Gilbert4, svarade hon helt öpppenbjertigt, du vet att jag skulle vilja ddet. Han kunde inte låta bli att lidelseetullt trycka hennes hand i bäda sina. Men 1 mionet, samvetet och stoltheten återvändes, och med en suck släppte han den lifla hannden. Ack, en det är iute möjligt! utltibrast han med dämpad röst. SHör inte på mig då jag talar sä. Beatrice var för högsint för att ställla någon fråga på honom och gick tyst tillbaka till sin moders säng. Följande dagen var mrs Gervoise nägot bättre, men ehuru Gilbert återvände hem till sig, upphörde han likväl icke med sina besök på slottet. Han kunde icke och mähända ville han ieke heller göra det. Det finnas lyckans bögare, som man icke kan taga och kasta till marken atan att ha smakat deras innebåll. Sålunda möttes de ännn en gång, och mr Gervoises plan hade gått i fullbordan. Beatrice fattade mycket väl hans afsigt; men för denna gång ville hon upptaga den illa. Han önskade försöka om ieke hans frånvaro skulle kunna Ästadkomwma detsom hans närvaro icke hade förmått. Hon visste att han bedrog sig, att Gilbert var omuilig, och likväl var det så angenamt att bli lewmnad allena med honom, långt ifrån det onda öga, som förderfvade hvarje glädje det såg på. Mycket af hvad mr Gervoise hade väntet iaträffade verkligen, Gilbert kom i början