Ack, hvad vår stockholmska börs i denna tunden tyckies mig ädel och aktningsvärd! Våra mäklare äro ju riktiga englar mot de ler! — utropade jag på svenska, och till och med sjeliva mäklarpojkarne, hvilka förr ugjort min fasa, tycktes mig nu gudomliga. tanför skranket pågick samma skriz och amma klatschande: Russe! (klarsch), Mexiain! (klatsch), Espagnol! (klatsch), Itaien! (klatsch) c. Tc., lät det öfver hela vörsen, utom i ett hörn, hvarest siod en samling, som visserligan skrek lika förlömdt, men utan klatschningar. Dett var mn samliog herrar, som gjorde i fiakeriktier. Här hade klatschningarne varit på in plats, men just här wvteblefvo de. Sedan jag gjort en titt inuti handelsdomstolen, der en väldig vinhandlare förde orlet, tagit i betraktande de superba takmålningarne, der gudinnor i alla riktningar se ed på Merkurii-sönerna, fått reda på huru varon James Rotschild ser ut, men fåfängt etat efter hr Mirås, började jog återtåget. Kommen ut på trappan skulle jag som en räddad menniska andas ut, då en knytnätve dansade tätt förbi min näsa, ttföljdt af ett skrikande ?Mexicain?. Jag vet icke, haru fort jag kom ned på torget; men minne väl, att jag gjorde mig sjelf det löftet, at, liksom det var mitt första, var det även mitt sista besök på pariserbörsen. Trött till både själ och kropp, kom jsg hem till hotellet, der jag i den öppnade dörren tvärt helsades af min vän med tilltalet: ?Jag kan väl tro att du, lika litet i ::ag som förut, besökt börseu?? Svarande med Agamemnons ord till Calcas, då den sednare rafflat med falska tärningar: Min vän, du dig bedrager, tror du vi ej ha sett?, och hört skulle jag just tillägga, då jag hindrades af min vän, som förebräende sade: ?Håll upp med detta eviga och tråkiga Of. fenbachska skämtande, ty det passar ej för en Köpman i Stockholm?