Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 2

AV — —— gården. Rummet var ovanligt stort, och endat då och då afbrö!s tysmaden af den sjuka klagan. En nattlarspa kastade ett matt sken öfver de närmaste föremålen, men lemnade största delen afrummet i mörker. Kudden, på hvilken mrs Gervoises blossande ansigte hvilade, samt det hvita sängtäcket lyste svagt fram genom dunklet, men de långa sänggardinerna kastade en stark skugga, och Gilbert kunde knappast se Beatrice. Hon satt tillbakalutad i sin stol, med ena handen begraiven i sina rika lockar och den andra hvilande på modrens säng. Men hvad den unge doktorn ej kunde se, det kunde han ana, Han kände så väl detta intagande ansigte, som upplystes af de strålande ögones. Denna gratiösa böjning på den unga hvita halsen, de fint formade axlarne — allt detta kände han, och han var tjugusex år och behöfde bara tala för att Beatrice med glädje skulle bli hans. Gilbert rådgjorde allvarligt med sitt förstånd. Var det icke en förskräcklig dårskap att kasta bort en så ren och sann lycka? Hvilken fantastisk. nederskänsla, eller falsk pligt höll honom tillbaka? Carnoosie var stort — kunde icke ett af dess många rum hysa honom och Beatrice? Hvad annat önskade de än att lefva lyckliga me? hvarandra och glömma hela den öfriga verid I denna vackra trakt, betäckt som ce: vax med gamla träd, fanns mången ljuf tillfykt för lyckliga älskande — glädjens san..a tempeh der ingen oinvigd hade något a:t beställs, Men likasom riddaren ryckte sig lös ur den farliga förtrollningen i Armidas väd gårdar, så vaknade äfven Gilbert 12: suck ur sin ljutva dröm. Nej, Cer ot var ieke stort nog för att på dessa i rymma honom och hans far, och hur I: x dess skuggiga lunder än månde var: öm och kärleksfull Beatrice än var, 8 iu. likväl Gilbert, med hela sin mandom: i kär!eks stolthet, att han var skapad ör at annat ödge, Han kunde emellertid icke låta bi