Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 2

säkert önska stanna hör. Frankrikes luft bekommer henne väl, liksom Euglands bekommer mig väl — kort sagdt, min kära gosse, vi torde nog komma öfverens.4 Mr Gervoise såg helt v.nskapligt genom sina glasögon på sin son; men äfven om Gilbert förstod honom, lätsade han dock icke som om han gjorde det. Mähända hade misstron slagit rot i hans hjerta sedan deras sista samtal på Carnoosie och numera icke så lätt kunde förjagas. Det behagade emellertid mr Gervoise att anse saken för afgjord. SMin kära gosse, sade ban och trygkte vänligt Gilberts hand, det gläder mig aut vi ha haft detta lilla förtroliga samtal. Vi kunna nu gå rakt på saken, och jag vill nu gå och se efter hur det står till med min stackars kära hustru. Den stagkars kära mrs Gervois2 hade tröttnat att vänta och somnat in i sin stol. Hennes man väckte henne med en ömhet, som visade huru rädd han var om hennes helsa. Gilbert följde dem ut till trädgårdsporten och kände sig dyster och ensami då de hade gått. Den var hård, mycket hård, enna oppphörliga strid — och tyvärr, den var äfven fullkomligt onyttig. SJUNDE KAPITLET. Gilbert låg denna natt i sin bästa sömn. då ett starkt ringande på porten väckte upp honom, Han öppnade fönstret, frågade på franska hvem det var, och Beatrices röst svarade på ergelska: Det är jag, Gilbert, skynda dig — mamma är sjuk.4 Ar du ensam, Beatrice ? YJa, jog ville mte vänta på någon.? Jag ska vara hos dig inom fem minnter,.? Inom kortare tid än hen hade sagt var han klädd och stud vid hennes sida. Han tog hennes arm i sin, ch uvder det de hustigt skyndade fram möt slougt, sade an :