Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 2

(Insändt.) Till frå Zelma Hedin med anledning af hennes återuppträdande på scenen, Konstnärinna! af din makt besvurna, Hvilka sköna taflor trollats fram, Ljufva, älskliga och himlaburna, Röjande i allt sin Gudastam! Som Elisabeth en drottnings krona Prydde dina mörka lockar än; Än du syntes kärleksfullt försona, Och din anblick var eröfring ren. Som ett moln för våra blickar skymmer Solens glans, så du för oss försvan; Dock du återsågs och hjertat rymmer Knappt den fröjd, som det ej tolka kan, Konstens vänner glade hasta alla Att de kära dragen återse; : Hvilka bifallsrop på scenen skalla, Hvilken hyllning åt ?Laurence de ge! Hell dig, Zelma! uppå ryktets vingar ITla till ditt gudavigda mål, Der den höga, hvita Genius svingar Sig i ljus, som intet mörker tål, Der som lagern och orangen grönska, Dottande uti en eviz vår Och der allt hvad stort och skön vi önska Oförvanskligt uti blomma står.