Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 2

voise, och då dörren öppnades just scm hon kom till denna slutsats och Gilbert visade sig på tröskeln, meddelade hon honom densamma på sitt barnsliga sätt. Gilbert hade sett sin far i trädgården, men utan att nämna att Beatrice icke var med, hade mr Gervoise sagt till honom: Hör du, min bäste Gilbert, gör mig det nöjet och gå in och språka litet med min hustru. Gör henne inte orvlig, men låt mig emellertid veta hvad du tänker om hennes tillständ. Gilbert hade efterkommit hans önskan, och då han trädde in i rummet, hade han hastigt sett sig om, i förväntan att linna Beatrice der; men mrs Gervoise var ensim, och med de första ord hon yttrade, nedslog hon genast det svaga hopp han ännu ihyste. SAck, kära Gilbert, huru skulle inte Beatrice tycka om detta rum, sade mrs Gervoise, i det hon till hälften reste sig upp; Soch isynnerhet den delen deraf, som är närmast strömmen. Jag erinrar mig att hon sade i går, att om hon rådde om ett hus här, ville hon ha ett fönster, genom hvilket hon kunde se ut på vattnet och träden, som kasta sin skugga öfver detsamma. Gilberts bleka ansigte blef blossande rödt. Han gissade genast, att Beatrice måste ha sett. hans stilla boning, och han påminde sig att han, då han en afton, öfverväldigad af ansträngning och hetta, fallit i sömn i sin stol, hade vaknat vid ett prasslande ljud mellan träden på andra sidan strömmer. Hade hon stätt och betraktat honom, ful! af kärlek och förtvitian, då han ofta under le mörka altnarne vandrade omkring det ramla sloitet ait upptånga en skymt at henues skugga på musslinsgardinerna, som hängde framför hennes fönster? om Hvarje blöddroppe i hats kropp tycktes