Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 2

kände till detta rum, icke blott genom Gilberts beskrifning af detsamma, utan äfven genom egen åskådning. Hon anade föga huru ofta Beatrice, under det hon var ute på sina ronder, hade stätt på den motsatta stranden af den lila strömmen och dold bland träden tittat in genom det ständigt öppna fönstret. SHvem vet4, tänkte den sangviniska unga flickan, om inte ändå allt till sluts kommer att ändas väl och lyckligt! Och då såg hon sig såsom den unge doktoros lyckliga hustru, Hon föredrog denna dröm framför Carnoosie, ty Carnoosie var verklighet; det var mr Gervoise och hennes mor — hennes fångvaktare och hennes boja. Att tänka på Carnoosie var detsamma som att tänka på hvad som aldrig fiuge ske: men Gilberts lilla hus, så likt ett täckt och lyckligt näste, var romantik, och det kunde hon drömma om. Huru väl kände hon icke den stol, i hvilken hennes mor nu satt, denna lugna vrå, öfver hvilken de unga träden ständigt kastade sin gröna skugga! Der skulle jag sitta och arbeta, tänkte Beatrice, och se ut ötver den af de öfverhängande träden grönskimrande floden, och betrakta forellens glada lek på den fina sandbotten, och så när portklockan ringde och hushunrden skällde, skulle jag skynda ut och möta honom och få en kyss för mitt besvär, och det skulle vara ett lyckligt lif! Hvem tviflar väl på det, Beatrice? Det skulle vara ett paradis på jorden — men, P Beatrice, tävk på att äfven denna rena lycka icke kan köpas utan för ett högt pris. Du har känt mycken s0rg under ditt kortveriga lif, och du tror att lvekan är en frivillig påfva och vet icke huru dyrt den kostar älven de mest gynnade. tJag är öfvertygad att Beatrice skulle ybcka om det här rimmet, förtfor mrs Ger