Aftonbladet – 24 oktober 1865, sida 3

och yrken, synes ojäfaktigt bevisa, att den dag ändtligen randats, då nationalrepresentationens fördelning i särskilda riksstånd icke mera låter sig försvaras. Allt ifrån början af vårt närvarande statsskick har tiden oafbrutet, om också långsamt, arbetat på utrotande af fördomar, både alstrade och underhållna genom ståndens förhållande till hvarandra. Efter de häftiga, sjelfva grundvalarne för samhällsbyggnaden skakande strider, som af denna ståndsfördelning uppstått, hafva visserligen våra sednare riksdagars historia lemnat bevis på en samdrägt emellan riksstånden, hvilken äfven i sådana fall burit goda frukter för det hela. Men dermed är dock icke grunden till fortfarande söndring dem emellan undanröjd, lika litet som någon borgen finnes mot misshälligheter, som under ogynnsamma inre eller yttre förhållanden kunna växa till en strid, hvarigenom samhällets högsta angelägenheter sättas på spel. Knappt mindre vådligt är en mängd medborgares uteslutande från nationalrepresentationen. Oviljan mot ett sådant förhållande har också år efter år slagit djupare rötter. E. K. M:t har erbjudit fosterlandet botemedel emot den verkliga samhällsvåda, som ett längre vidhållande af den nuvarande riksdagsordningen kan medföra. Tusentals röster inom alla delar af riket hafva uttalat sin undersåtliga tacksamhet för det af E. K. Mit framlagda förslag till nationalrepresentattonens ombildning och sin fasta ötvertygelse att rikets ständer genom detta förslags antagande up fylla sin pligt mot svenska folket. Hos bondeståndet skall E. K. M:t finna den medverkan, som med stadigt sigte på målet vill bidraga till den stora frågans efterlängtade lösning. Med dessa känslor, dessa förhoppningar nedligger bondeståndet inför E. M:ts tron sin underdånigaste vördnad, sin trofasta kärlek och tacksamhet och utbeder sig underdånigst att i N K. M:ts nådiga ynnest städse få vara inneslutet. ——