Aftonbladet – 24 oktober 1865, sida 3

polissoldat, som JUSt MIAN På Breed nan Lf för att fortskaffa en officiel skrifvelse. Den blifvande tjenstemannen ilade pilsnabbt ned på gar tan och kom kort derpå tillbaka med soldatens sabel. Värja eller sabel gjorde mindre till saken! MNutiden är icke så nogräknad. Den nya riddaren knäföll således, faddern påtog sig en allvarsam och värdig min samt en ridderlig hållning, då han skulle draga sabeln, men tyvärr hade denna rostat fast i skidan. Sex kraftiga händer behöfdes för att få ut sabeln; derpå föll den, om också något klumpigf, ned på skaldens skuldror, och riddareslaget var bekommet. Sic transit gloria mundi! — Räddning ur lifsfara genom buffeloxar. En anamitisk gosse undgick en tigers anfall på följande sätt. Han vaktade en buffelhjord i grannskapet af byn Hongbiet, då han anfölls och kastades omkull af rofdjuret. Lyckligtvis kunde tigern, som ej väl beräknat sitt första språng, icke fatta sitt offer och han försökte ett nytt angrepp på detsamma. Men då råkade den ut för en buffeloxes hotande horn, hvilken intagit en defensiv position mot den gemensamma fienden. Denne försökte nuv kringgå honom, men vid hvarje manöver stötte han på nya motståndare, som röto af raseri och förskräckelse och som grupperat sig troget kring den unge herden. Tre gånger upprepade han försöket, och tre gånger kunde ej hans förtviflade språng spränga den rörliga krets, som beröfvade honom hans byte. Länge gick han längs denna lefvande mur, men omsider ansåg han sig besegrad och drog sig tillbaka långsamt och harmfullt. — Illasinnad uttydning. Då konungen af Danmark i högst egen person behagade öppna pontonbron öfver Limfjorden, hade aalborgarne, för att visa sin undersåtliga vördnad för majestätet, utsändt en skara unga flickor som skulle gå framför konungen och blomsterströ hans väg öfver bron. Men för att visa majestätet all möjlig vördnad hade de unga flickorna blifvit anbefallda att gå baklänges för att icke vända ryggen åt monarken. Men straxt hördes den ondskefulla anmärkningen bland folket, som såg detta, och ännu icke hade glömt general Hegermanns ömkliga återtåg — att aalborgarne ville visa konungen huru hans general hade burit sig åt i Jutland. — Regeringsärenden i Wärtemberg. Man måste känna de tyska småstatsresidenserna, heter det i en körrespondens från Stuttgart, för att begripa att allt politiskt intresse kan försvinna för det uppseende som förorsakas af en dagorder sådan som nyligen blifvit utfärdad. Den omfattar 6 punkter af följande innehåll: 1:0 Det har på allerhögsta ort väckt misshag att icke alla officerare samtidigt resa sig upp, då H. M:t inträder i sin loge på teatern, utan på cna sidan sednare än på den andra. 2:0 Hos officerarne inskärpes att ännu en gång särskildt helsa, då H. M. drottningen inträder i sin loge. 3:0 Likaså har det väckt misshag att vakterna göra honnör för sent, och vaktbefälhafvaren blir hädanefter personligt ansvarig för sådan försummelse. 4:0 Då ovisshet uppstått om den honnör som tillkommer prins Fredrik, så stadgas att den för kungliga husets medlemmar föreskrifna honnör skall göras både för honom och hans gemål. Om det höga paret åker i täckt vagn, skall betjenten gifva posten ett tecken genom att höja upp armen. 5:0o Soldaternas ursäkt för uteblifven honnör, att de ej känna H. M:t, tages ej vidare för god. Det åligger dem att göra sig noga bekanta med H. M:ts person, och för detta ändamål skola trogna fotografiporträtter af högstdensamma anskaffas på regementenas bekostnad och utdelas i kasernrummen. 6:0 Slutligen föreskrifves att i händelse af ovisshet göra honnör för hvarje täckt hofvagn, på det icke vederbörlig hedersbetygelse någon gång måtte uteblifva för deras majestäter. — Vinskörden 1865. Underrättelserna om detta års vinskörd låta särdeles fördelaktiga både från Frankrike och Tyskland Man antager, att vinets qvalitet skall öfverträffa alla föregående år och kunna jemföras med produktionen under det berömda kometåret 1811. Tidningen la France meddelar en löngre artikel om vinskörI den i Frankrike. På de flesta trakter är skörI den redan sluuad, hvilket är 2 å 3 veckor tidi; gare än i vanliga år; man erinrar sig ingen så j tidig skörd sedan 1822. Drufsjukan och otjenlig väderlek hafva blott på några få ställen anställt obetydlig skada. Isynnerhet skall Bourgogner vinet vara utmärkt både till qvantitet och qva, litet. Nästan lika gynnsamt låter det från sydt östra Frankrike. Man hoppas också, att vin-l exporten från Frankrike, som år 1864 uppgick , till ett värde al 252 mill. francs. i år skall uppgå a al a till en ännu större summa. — Från Mosel och Rhentrakterna heter det, att vinets qvalitet är af yppersta slag, hvaremot qvantiteten inskränker sig till hvad eljest är vanligt. Såsom en kur riositet anföres, att redan den 6 Augusti funnos t mogna drufvor i en vingård nära Köln, samt att -Jen enda klase vägde 4 skålp. I Untertirkheim a ) (invid Stuttgart) bortspelades nyligen en ving drufsklase af så enorm storlek, att deraf pressa; I des 30 flaskor drufsaft. — Äfven från Ungern ;. och Grekland berättas, att solen i år mognat k ) drufvor, som man icke sett make till på mänga når, och man väntar en betydlig export af hvitt n och rödt Hymettor-, Theraoch Samosvin till England, då det grekiska arkipelag-bolaget efter ,t ) engelska tulltaxans förändring fästat sin uppk ) märksamhet på detta land. För icke-vinkännare anmärkes att det hvita Hymettos-vinet, liksom i allmänhet de finare grekiska hvita vinerna kunna närmast jemföras med Hochheimer?, men äro något starkare samt med rikare drufsmak och bouquet: de bättre grekiska röda vinerna äro tunga, men i allmänhet oförfalskade, och få genom att ligga på flaskor 2 å 3 år stor likhet med Bourgogne-vinet. 7: — Tyska runor. Vid de tyska filologernas möte i Heidelberg förliden vecka, höll professor Dietrich från Marburg ett föredrag öfver nya Ar I upptäckter af tyska forntidsinskrifter. Man har, påstod han, på sednare tider funnit sådana i södra England, Northumberland, i Slesvig, vid Augsburg, i Banatet och i det gamla Burgund. Hittills har man ansett dessa inskrifter för dansa ) ska och skickat dem till Köpenhamn, för att uttolkas af dervarande lärde, hvilka också visat W I stor ifver att vindicera dem åt Danmark. Men 5vid närmare undersökning (afprotessor Dietrich, som förbereder utgifvandet af en Corpus inscriptionum germanarum) har det v sig, att dessa inskrifter otvifvelaktigt äro afäkta tyskt ursprung ae samt af stort värde för tyska folkets historia. Den berömde fornforskaren Wilhelm Grimm — Oh I tillägger hr professorn — kunde knappast ana 8. (och hvem skulle väl kunnat tro det) att man 7. längre fram skulle upptäcka så mänga äkta tyallska runor; nu är deras tyska ursprung emelleret )tid så säkert och obestridligt, att danskarne icke vidare kunna taga dem ifrån 0ss.7 Man ser häraf huru ifrigt germanisterna sträfva örlatt skaffa det på forntidsminnen utblottade äTyskland skandinaviska fornskatter. Märkligt H lär det dock, att i en församling af 430 tyske lärde icke fanns en enda som protesterade mot is den vetenskapliga humbug. — Märkvärdig svinbo. I Robert Hazels gjuteri i Dorchester är för närvarande under arbete den största svinho, som sannolikt ännu blifvit tillverkad. Den är beräknad så att 2000 svin på en gång, eller 10,000 om året, skola kunna göSj das dervid. Den är innalles 509 fot lång och Ne I gjuten i hästskoform. Den fylles medelst här vertar, som med tillhjelp af ånga bringa den på rid) förhand kokade födan 1 hon, så att en enda nn man är nog att ombesörja utfordringen af 2000 att kreatur, i stället att under vanliga förhållanden ng. skulle behöfvas 10 man dertill. Svinen äro insora spärrade i små afstängningar 3 ömse sidor, så de att det alldeles icke finns nägra afdelningar uti po AdE 190 avlinderformiga hon, hvarigenom denna blir