Aftonbladet – 23 oktober 1865, sida 2

e . Ännu på torsdaen begagnades dock släddon, så att vinterföret an sägas hafva varat 5 dagar. Väderleken är u rätt höstlig med regndusk, töcken och slask, ådan just som den behöfves och länge varit eferlängtad. Den med hvarje dag växande spänning, varmed man här i hufvudstaden motser epresentationsfrågans afgörande, uppenbaar sig äfven i landsorterna. I huru hög rad detta måtte vara händelsen kan man luta till bland annat af den skärpa, som len särdeles moderata Göteborgs Handelsidning inlägger i sina betraktelser rörande letta ämne. Det heter sålunda i dess sedlast hitkomna nummer: Ju närmare den tid nalkas, då svenska olket skall se den fråga afgöras, på hvilen vår kommande fria och lyckliga utveckling beror, ju starkare blir den spänling, hvarmed man betraktar hvarje hänlelse, som kan motverka eller befrämja lenna frågas för fäderneslandet gynnsamma ösning. Hafva det hvilande representaionsförslagets vedersakare någon tid haft kenbart skäl för sitt tal, att nationen vore sanska likgiltig för saken, derför att man sfhandlat densamma med lugn sjelfbeherrsking, så skola de snart inse, att detta lugn gällde endast ytan. Vi känna nu på oss jelfva och känna i luften, att den brinvande åtrån snart nog kan blifva sjelfbererrskningen öfvermäktig, och att ju liflizare önskan är att det hvilande förslaget nåtte lyckligt genomgå de fyra ståndens skärseld, ju förhoppningsfullare vi, i och med dess antagande, skåda Sverges framtid, lesto mera antaga motståndskrafterna en förhatlig karakter inför vår uppfattning. Det må vara ett fel, en svaghet — men det ir ett faktum. Och är det väl att undra öfver? På öfvertygelsens väg har man nästan jort allt, som kunnat göras. På de motiver, som åtföljde det hvilande förslaget och hvilkas ädla och kraftiga bevisning ej kunnat vederläggas, hafva följt genomförda framställningar i ströskrifter och inom pressen, hvilka i de minsta detaljer gendrilvit de skrifter i motsatt riktning, hvilka äfven sett dagen. Inför den lugna, opartiska pröfningen har alltså det af regeringen utgifna förslaget till ny stitsförfattning för evenska folket framstått såsom ett efter närvarande tidsförhållanden synnerligen lämpligt, helgjutet och moget förslag, hvars antagande skulle betrygga vårt lands fredliga utveckling, bevarande oss från absolutismens och fåväldets förtryck å ena samt från en obunden folkmakts vådor å andra sidan. Ja, förslaget innebär i sjelfva verket ingenting mer eller mindre än att göra Sverges stats skick till ett mönster för andra konstitutionella länder, stäldt såsom det är i ett organiskt sammanhang med våra kommunala institutioner, ifrån den första kommunen: socknen och staden, till den länsrepresentation, som vi vunnit i och med landstingen. Det finnes intet land, hvars statsskick hvilar på en så lika sannt nationel, som organisk grund, intet land, der statsförfattningen så eger en rätt historisk karakter, i det den just uppfyller det närvarandes kraf, helt och hållet lämpad efter dess förhållanden, under det andra länder dels laborera med konstitutioner, som äro byggda på förflutna tiders samhällsförhållanden och föreställningssätt, dels — då de tillkommit på revolutionär väg — sprungit förbi det närvarande och anticiperat på en folkets politiska mogenhet, som ännu ej inträdt. För aen som, af liflig öfvertygelse, skådar det hvilande representationsförslagets förtjenster i denna dager, är det svårt att tillerkänna dess motståndare den bevekels grundernas renhet, hvarpå de göra anspråk, då de nemligen icke med hånfullt öfvermod berömma sig af att vilja, utan vidare omständigheter, ?slå ihjäl? detsamma, likasom man gjort med alla föregående reformförslag. Man har svårt att 1 detta motstånd skåda något annat än en krass sjelfviskhet, som gömmer sig under masken af farhågor?, ?betänkligheter? och andra förevändningar. Och det är en ledsam sak att så förlora förtroendet till de olika tänkandes goda afsigter. Ytterligheterna ligga hvarandra då ganska nära, allrahelst när man betänker, att det kan bero på en handfull personer, att sätta sig emot hela landets önskningar, behof och framtida välfärd. Skall man anse ett sådant motstånd berättigadt, äfven om det kan juridiskt försvaras? Eller skall man ej snarare anse tillintetgörandet af samma motstånd berättigadt, äfven med åsidosät. tande af en och annan juridisk form?? Både Handelstidningn och Göteborgs Posten kommentera föröfrigt den omständigheten, att presidenten grefve Mörner ledt förhandlingarne vid de såsom reformfiendtliga betraktade konferenser, som hällits af en de! bland adelns ledamöter, men dessa tidningar synas dervid förbise, att presidenten i kammarrätten, såsom beklädande domareembete, icke tillhör antalet af förtroendeembetsmän. Länsstyrelsernas tredje årsväxtberåttelser. Från Kristianstads län: Under första inbergningstiden var väderleken Må GA mlasrunkHAnn da GÅ Att nå Am dol vtkllag vn