Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 3

Article Image
Om de yttro kroppsatraffen. Vi skola nu icke sysselsätta oss med dödsstratfet, hvars tillämpning redan blifvit betydligt inskränkt genom den nya strafflagen, och som vi hoppas kommer att genom en stigande kultur helt och hållet utträngas ur vår lagstiftning. Hvad som närmast föranledt oss attyttra några ord om kroppsstraffen är följande händelse, som nyligen timat i Malmö slott. En derstädes intagen fånge, hvilken troligen tillhört de bildade klasserna och användts vid skrifgöromål inom fängelsekansliet, tillsades af fängelsedirektören atti stället börja med det hårdare yttre arbetet såsom stenhuggning m. im. Emot denna befel!ning är naturligtvis ingenting att ammärka, ty en fängelsedirektör bör ega makt at fördela arbetet fångarne emellan såsom houvom lämpligast synes, och om någon gömg i detta afseende förföljelsebegär eller gmust skulle göra sig gällande, kan sådan svärligen hjelpas eller rättas. En ge är ock med rätta förpligtad att ställa sig till efterrättelse gifna befallningar, och den ifrågavarande fängen begick derföre ett stratfvärdt fel, då han nekade att draga stenkärran. Men en annan fråga blir om han för detta sitt nekande kunde genast extrajudicialiter ! afstraffas med 30 prygel, samt då han efter und-rgånget sitraff fortsatte i sin vägran att verkställa yttre arbete, kunde omedelbart derpå uppläggras på prygelbänken samt ånyo tilldelas ett lilka antal slag. Hvar slutar gränsen för en sädan af fängelsedirektörem godtyckligt utdelad bestraffning? Finnes det måhända ingen rågång för direktören:s makt i detta hänseende, utan eger denne einväldige herrskare att, efter eget godtfinnarnde, så häårdt bestraffa fångar, att de deraf kznnna lida mehn för hela sin äterstående lefnad? Liksom det i Ryssland icke lärer vama ovanligt att fångar längsamt pinas till döds genom att erhålla 500 slag af knutpiskan., skulle det således äfven i vårt land kumna inträffa, att en fängelsedirektör finge det infallet att genom oräkneliga prygelslag förstöra en fånges lif eller helsa. Om så är förhållandet, skulle följaktligen inga garantier finnas för att förseelse och straff stode i ett något så när proportionerligt förhållande till hvarandra, utan fången betraktas såsom en person den der stode utom lagen. I och med detsamma som fängelsedörren tillslås bakom en fånge, är han således prisgifven åt godltycket och kan icke hysa ringaste anspråk: på att skyddas af samhällslagarne. Vi veta ganska väl att disciplinen bör strängt uppelhållas inom ett fängelse, och den nu omnämnde fången hade derföre gjort sig förtjent alf straff. Men är käppen det bästa och enda medlet att rätta förseelser hos fångar. Mången gång kan äfven hos dem finnas ex gnista af sjelfkänsla, hvilken icke bör utslickas gnom ett så förvändt och dåligt bestraffningsmedel som prygel, åtminstone borde detta straff ej få användas förr än andra straff såsom mörk cell m. fl. blifvit ädömde, samt det visat sig att fånge icke af dessa straff låtit sig rätta. I afseende å fängelsedirektörers rätt att ådöma prygell torde äfven grundade tvifvel förefinnas. Den sednasste instruktionen för fångvårdsstyrelsen af dden 16 Dec. 1859 hänvisar i afseende å besttraffningar inom fängelserna till kongl. instruktionen af den 7 Mars 1835, hvilken i 2 art. 1 stadgar att af korrektionist eller fånge begångna förbrytelser, som äro föremål för polismyndighets behandling, eger styrelsen upptaga och afgöra samt dervid låta använda korrektionella straff, hvarunder i svårare fall jemväl begripes prygel för manspersoner.? Härat följer uppenbarligen att det endast är fångvårdsstyrelsen, som eger att ?upptaga och afgöra? förbrytelser, vid hvilkas bestraffning fråga kan uppstå om användandet af prygelstraffet, och styrelsen eger icke makt att öfverlåta denna rättighet å annan person, utan att på samma gäng bryta emot gifna författningar. ena sidan vilja vi icke gerna föreställa oss att fångvårdsstyrelsens uppsigt öfver ordningen inom fängulser och arbetsinrättningar i riket är till den grad slapp och skumögd, att den icke förmår hindra eller icke förnimmer att prygelstraffet numera ERA ag in Ante dad RT SE FR STA RT Rd

20 oktober 1865, sida 3

Thumbnail