Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 3

son hade gr för långt för att draga sig tillbaka. Med skälfvande läppar, men temligen ast stämma sade han: Det är verkligen nödvändigt att mrs Gervoise reser till kontinenten. Och sedan den olycklige mannen bade på detta sätt beljugit sitt samvete, sin heder och sin vetenskapliga insigt, reste han sig upp, frammumlade ett sakta god natt och skyndade sig ut ur rummet. Beatrice såg bonom gå utan att röra sig ur stället, men då dörren tillslöts efter honom, reste äfven hon sig upp. Hvart tar ni vägen, Beatrice?? frågade mr Gervoise kallt, i det han ställde sig i vägen för henne. Med en majestätisk rörelse af förakt sköt Beatrice honom åt sidan och gick ut, utan att vårda sig att stänga dörren efter sig, och mr Gervoise vågade icke följa henne. Beatriee skyndade ned och hann doktor Rogerson vid foten af trappan. Hon öppnade dörren till biblioteket och vinkade ät honom att stiga in. Han lydde, litet förläen och orolig. Doktor Rogerson4, sade Beatrice i häf tig ton, ?hvad skall detta betyda? Ni har alltid talat mot ett ombyte och alltid för bjudit sjöresor — hvarför rekommenderar ni dem nu? Den oförsigtiga frågan varnade doktoi Rogerson att vara på sin vakt. CDen åkomma, af hvilken mrs Gervoise lider, har undergått en total förändring? sade han, och den måste derför behand las på ett helt annat sätt. Beatrice såg på honom utan att känn: sig öfvertygad. Hon hade gerna sagt ho nom rent ut: Doktor Rogerson, säg mig om ni är köpt, så vill jag också köpa er; men af blygsel förjmannen teg hön dermed