Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 2

skulle, ur hvarje lands egen synpunkt beraktadt, vara den sanna och riktiga samt ill framgång och lycka säkrast ledande, så ramt nemligen det icke funnes en högre rerldsordning, en solidaritet mellan de sediga intressena i alla länder, till följd af vilken dessa intressen icke af någon kunna cränkas och trampas under fötterna, utan tt han förr eller sednare får uppskära vittra frukter deraf. Lord Palmerston personligen fick likväl luta sin bana i besittning af hela den makt ;ch glans, som han så länge innehaft, och an hade den lyckan, att ända till det sita, trots sina uppnådda ett och åttatio år, vibehålla oförsvagade sina själsoch kroppsrafter. Hade han upplefvat denna dag, lade han fyllt sitt åttiondeförsta år. Henry John Temple, Viscount of Palmerston var iemligen född den 20 Oktober 1784. Han var afkomling af en sir William Temple, om under 17:de århundradet bosatte sig i rland. Redan 1805 inträdde han i parlanentet och blef 1807 marinminister. År 1808 vann han, under förhandlingarne om let 1807 företagna tåget mot Köpenhamn, sin första parlamentariska seger, i det han örst uppställde den sedermera vidhållna och af Honom ofta skickligt begagnade ;rundsatsen, att diplomatiska handlingars ffentliggörande stundom är skadligt samt ill och med i ett konstitutionelt land bör rvägras med hänsyn till statens intresse. Från 1809 blef Palmerston krigsminister och peklädde detta embete i en lång följd af ir. Trots sin omisskänneliga andliga öfverägsenhet intog han länge blott em underordnad ställning i minis.ren, emedan hans irelystnad då för tiden mera gick ut på att ysa i salongerna än i parlamentet och i sabinettet. Det berättas, att Canning beslagade att han icke kunde skicka sin treläckare Palmerston mot oppositionen?, Deremot var han en fulländad verldsman, lamernas gunstling och den eleganta verllens orakel i modernas och smakens regioner, och detta har han ända in i sin höga ilderdom fortfarande förblifvit. Först fråsan om katolikernas emancipation bragte Palmerston ut ur sin skenbara likgiltighet, nen förde honom på samma gång öfver rän torierna till whiggarne. Till följd af venighet med Wellington, utträdde han år 1528 ur ministeren. Efter Julirevolutionen Frankrike kommo whiggarne till styret i England, och Palmerston inträdde såsom atrikesminister i Greys minister. I denna egenskap gynnade han de liberala sträfvandena i södra Europa, dock blott för såvidt som de ötverensstämde med Englands ntressen. I November 1834 mäste han ifgå på samma gång som lord Melbourne, men kom är 1835 åter in i ministeren och pibehöll sig denna gång till 1841. Under ;ory-styrelsen hörde Palmerston till oppositionens mest talangfulla ledare. 1846 blef han ånyo utrikesminister, men afgick 1851, Jå han, utan att ha konfererat med sina embetsbröder, hade gillat statskuppen i Frankrike. Några månader sednare störjade han Russells minister och inträdde i December 1852 i Aberdeens koalitionsminister, hvars mest betydande medlem och faktiska chef han var. Efter Aberdeens afsång 1855 blef Palmerston premierminister. 1858 måste han drega sig tillbaka för det notstånd, som hans hållning i afseende på Frankrike mötte hos nationen (med anledning af Orsinis attentat på Napoleon III och rågan om de politiska flyktingarne i Engand). 1859 blef han ånyo premierminister och bihehöll sig såsom sådan intill sin nu imade död. Palmerston har med obestridlig talent ullföljt den politik, som vi här ofvan anydde, och hvilken vid alla förekommande rågor först och främst ser på Englands in;ressen. Han har derför, alltefter omständigheterna, än slutit sig till, än brutit med illa partier, understödt både reaktionära och iberala regeringar. Konsiderationslös och föga samvetsgrann i valet af medel, frågade han icke efter att han var inkonseqvent och zjorde frontförändring då detta kunde tjena ill uppnående af hans afsigter. Såsom taare var Palmerston lysande och förstod nästan alltid att krossa sina motståndare anlingen med slående argumenter eller med satirens vapen; ty det löje, som han förstod att väcka, var stundom hans bästa vundsförvandt. Det är sannolikt, att Palmerstons död sommer att medföra betydande vexlingar i Englands politik. Särskildt torde flera stora inländska angelägenheter, bland hvilka äfven parlamentsreformen, hvilka det lyckats nonom att oafbrutet undanskjuta och hvilkas allvarligare agiterande de liberala ansett sig böra låta anstå under den gamle ministerns snart räknade dagar, nu komma vå fullt allvar å bane och stora händelser älunda snart nog vara att motse i Engand. Palmerston gifte sig år 1839 med lady Jowper, en dotter af grefve Melbourne, ned hvilken han likväl icke har några oarn. Genom flitig kroppsrörelse och en slok fördelning af tiden mellan arbete och örströelse, lyckades han ända till de sista lagarne af sitt lif bevara sin helsa och sina jälskrafter. sem — Statsrevisorerna och jernvägsbyggnaderna. det betänkande, hvari till revisionens plewum afgafs förslag till redogörelse för gånsen af arbetena på sammanbindningsbanan ch norra stambanan, yttrar afdelningen till lut, att det syntes vara skäligt och angeäget, att styrelsen för statens jernvägsyggnader, i likhet med de enskilda jernägsbolagen, hvilka t. ex. vid sednaste riksag samtidigt hugnades med lånebidrag för anm kr Er ooo RK AA nä AAÖO hv