Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 2

hända för att icke höra en hemlig stämma som protesterade mot hennes falska argu menter. Hennes man lyssnade till henn med oroligt hjerta och tyckte sig höra sil aflidna moders sakta, milda stämma hvisk: dessa ord af Herrans bön: Inled oss ickt i frestelse !x Ack, hvar var väl deras smekmånad; rena och höga ideal — idealet från den tic då de, unga och lyckliga, och ännu fria frår lifvets tryckande bojor, talade om sin fläck fria framtid med oskyldig stolthet? O, hvilken sorglig förödelse anställer icke denna hårda verld på den oskyldigas oct ungas drömmar! Hura många andra uton doktor Rogerson och hans hustru måste icke duka under derför! Under dessa sorgliga strider mellan sam vetet och nödvändigheten är det ofta qvin nan som spelar frestarens roll, och mrs Rogerson var nu en grym frestare för sin man. Hon bevisade honom, att han, så framt han ej gaf efter för mr Gervoise. vore er ruinerad man, och att han derför icke nog hastigt kunde foga sig efter mi Gervoises önskan. Jag ska gå till honom i morgon bittida, sade den stackars mannen. 4I morgon bittida! I sådant fall kan du serna spara dig besväret och förödmjukelsen. I morgon bittida har det redan kommit en annan läkare, som fåt sina guineer ör att säga det, som skall kosta dig aderon pund och ditt hem att inte ha sagt. Doktor Rogerson suckade. Det tjenar ingenting till att sucka, sade ans hustru med klar och bård stämma, gör det genast eller också låt helt och ället bli.4 Han stod ännu obeslutsam, medan han örtviflad skådade upp mot himlen.