Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 2

Men det kunde jag inte, min söta vän En sjöresa... Se så, säg inte mig att en sjöresa skulle kunna skada någon. Jag skulle önska at någon ville ordinera Normandie och sjö luft åt mig! tillade hon med en suck. Doktor Rogerson suckade äfven. Sorgernas tunga börda, som för ett ögon blick hade blifvit lyftad från hans axlar föll ännu en gång tillbaka på dem med tio dubblad vigt. Han älskade ömt sin hustri och sina barn; men, o ve, huru högt läng. tade han icke att ligga på botten af der lilla floden, hvars sakta sorl han kunde höra genom den mörka och stilla aftonen! Sådana tankar funnos icke hos mrs Roger son. Hon såg mycket matt och trött ut, men hade dock tio gånger mera energi än hennes man, och nu hade hon blott en enda tanke, den att afvända den hotande faran. Min kära Edvard4, sade hon bestämdt, om du inte föreskrifver mrs Gervoise sjöluft, så gör någon annan det. Jag kan inte inse, h arför vi inte lika väl skulle kunna draga fördelen ceraf. Mary, mitt samvete, min heder! Du kan väl inte tro, att jag skulle vilja råda dig till någonting som strede mot det ena eller andra! Nej, min söta vän, men om Jag gör det. ..å Och hvarför skulle du inte göra det2 frågade hans hustru. Är du väl säker om att bon lider någon skada deraf? Det är du inte, men du är säker om att hon kommer att resa, och genom din villrådighet ringar du oss alla i förderfvet. Detta är nte samvete eller heder, Edvard; det är alsk stolthet och ingenting annat. Hon talade häftigt och bestämdt, må