Aftonbladet – 19 oktober 1865, sida 3

SILla, UGH IDE UTI UlIGRTIUIES BAT .. a som han finge vidkännas genom tvånget att från densamma afflytta; att fideikommisskapitalets ökamde eller förstorande, genom att ikläda den expropriationsafgiften motsvarande summan egenskap af fideikommiss vore stridandile mot k. förordningen den 27 April 1810, som föreskref, att den som bortgåfve fast egendom, ej egde makt sträcka förordnandlet längre än till första emottegarens och dess makas lifstid, eller om eganderätten vidare än till utnämnande af testamentseller gåfvotagares nästa efterträdare bestämma, men sådant otvifvelaktigt skulle ske, derest den expropriationsafgiften motsvarande summa ikläddes de vilkor, som fideikommissbrefvet bestämde, samt att, derest redan befintlig fideikommissegendom kunde, på nämnde sätt, till sitt värde ökas, en sädan tillökning äfven framdeles ytterligare kunde ega tum derigenom, att fideikommissarien för hela den summa, som han erhölle, inköpte annan fast egendom, hvilken ikläddes fideikommissnatur och, derefter exproprierad lemnade ettl. med 50 proc. än vidare ökadt kapital, hvarmed annan fast ezendom ytterligare kände inköpas och till fideikommiss förvandlas. hvarigenom slutligen en ganska betydlig del af den fasta egendomen i landet kunde, i strid med ändamålet af ofvannämn de kongl. förordning komma att utgöra fideikommiss. Då denna fråga förekom i kansliet inställde sig för kongl. sekreteraren Hebbe vice häradshöfding O. A. Beckman, som anförde: Frågan, huru den som eger ett fideikommiss, hvilket genom expropriation honom frångår, skall förvalta den penningsumma, som motsvarar fideikommissets värde, har vid expropriationslaens utfärdande blifvit alldeles förbigången, troigen derföre, att man funnit denna fråga vara genom förut gällande lagar afgjord, så att någon ny bestämmelse derom ej erfordrades. Genom expropriationslagen förändrades icke på minsta sätt de skyldigheter, som åligga en fideikommissarie. Äfven om ett fideikommiss, genom nämnde lag och derpå grundad expropriation, förvandlas till motsvarande penningkapital. minskas icke den skyldighet, som åligger fideikommissarien att restituera sjelfva värdet af fideikommisset till dem; gom enligt testators -förordnade; är berättigad art detsamma erhålla: Men lika litet som innehafvaren af ett fideikommiss kan förpligtas att på annat sätt än konom behagar, förvalta detsamma, (förutsatt att sjelfva fideikommissbrefvet ej derom innehåller bestämmelser), lika litet kan kongl. sekreteraren Hebbe tvingas att på något annat bestämdt sätt, än han sjelf medger, förvalta det fideikommisskapital, som ntgör sjelfva fideikommissets värde. Ville han låta detsamma stå räntelöst, eller ville han utlåna det mot ef procents årlig ränta vore det honom icke af lagarne betäget. Lika litet kan statsmakten lagligen tvinga honom att för: fidei kommisskapitalets oförski ingrade bibehållande ställa någon säkerhet eller hindra honom att förvalta detsamma på sätt honom gödt synes. Han har endast skyldighet att vid sin död restituera det till den person, som, enligt fideikommissbrefvet, -eger detsamma bekomma. Man skall finna detta bestämdt och klart, om man besinnar, att fideikommisser finnas, som bestå af lösegendom. Fideikommissarierf till sådan har icke annan skyldighet än den restitution, som honom åligger. Statsmakten har icke någon rätt, åtminstone efter nu befintliga lagar, att blanda sig i frågor härom, då någon tvist icke är för handen. Genom expropriationen är ifrågavarande fideikommiss förvandladt från fast till lös egendom, utan att fideikommissariens restitutions skyldigheter äro. på något sätt förändrade. Kongl. sekreteraren Hebbe hade således rätt, efter Sverges lag, att uttaga hela fideikommisskapitalet, utan intrång från statsmaktens sida, och förvalta detsamma såsom honom godt synes; men han har, af grannlagenhet för stiftarens minne, velat så ställa, att en blifvande fideikommissarie hade säkerhet för att oförmiinskädt och tillfullo bekommo fideikommisskapitalet. Han har derföre med hrr riksgä dsfullmäktige öfverenskommit om fiderkommisskapitalets mottagande på vilkor att derför erlägga fem procents årlig ränta halfårsvis och att återgälda detsamma till fideikommissarien efter två månaders, från dess sida skedd, uppsägning. Han medgifver, att hrr fullmäktiges: förbindelse härå må hos öfverståthållareembetet förvaras intilldess-K. M:t pröfvat hans underd. anhållan att K. M:t måtte i nåder bestämma på Hvad sätt detta fideikommisskapital Borde för framtiden förvaltas, så att Uet med stiftelsen afsedda ändamål i möjhgaste måtto! uppfylldes; men denna anhållan är grundad på hans eget medgifvande, icke på någon skyldighet. Hval åter beträffar kong. sekreteraren Hebbes anhållan att utbekomma sjelfva expropriationsafgiften, 66.666 rår 67 öre, så har kongl. sekreteraren redan på ett fullt tillfredsställande sätt visat, att han eger uppbära och efter sitt godtfinnande använda samma belopp. Det må möjligen finnas en eller annan, som kan hysa en motsatt åsigt, men han bör, efter min tanke, frångå en sådar åsigt, om han besinnar; att-ideikommisskapitalet, emot föreskrifterna i den af mig förut åberopade 1810 års k. förordning, icke får förökas, och att nämnde belopp är hr kongl. sekreterarens tillhörighet, från hvars be sittning ingen lagligen kan Honom utestänga. Också rörer.hans ofvanberörde underd. ansök ning hos K. M:t icke detta belopp, utan endast sjelfva fideikommuisskapitalet; 133,333 rdr 33 öre. Den olägenhet, som en: fideikommissarie,. från hvilken fasl egendom exproprieras, derigenom li-; der må väl vara stor nog, i och med egendomens förlust, utan att den må förstoras genom någon åtgärd att beröfva honom dispositionen eller inkomsten af den egendom som sättes:i stället, eller af den ersättning, som han för sitt lidande åtnjuter, och som består uti den expropriationsafgift, som konung och ständer åf-ho: nom bestämdt. Det är på sådana skäl; som jäg. å hr Kong sekreteraren Hebbes vägnar, vörd: samt anhåller, att han måtte få omförmäldeexpropriationsersättning utbekomma.? Å Genom sitt här ofvan omnämnda utslag har öfverståthållareembetets kansli bifallit ansökningen rörande sjelfva fideekommisskapitalet, men afslagit densamma, såvidt den rörde utbekommandet af expropriationsafgiften, 66,666 rdr 67 öre. Vi förmoda att kongl. sekreteraren Hebbe hos vederbörande öfverklagar ett beslut, som synes innebära lika mycket ingrepp i den enskildes eganderätt, som det kan anses stridande mot de grundsatser statsmakterna uttalat, och de uttryckliga lagbud de stadgat till förekommande af ytterligare fideikommissers bildande. — Med Johanna Lovisa Åkerberg, häktad såsom försvarslös och sedermera tilltalad för hvarjehanda bedrägerier, bestående hufvudsakligen deri, att hon under falska uppgifter skulle. tillnarrat sig pengar af åtskilliga personer, hölls ånyo i dag ransakning. Sedan sista rättegångstillfället hade ytterligare en person gjort anmälan om, att hon af honom narrat sig till ett lån på 10 rår. Åkerberg bestred ej att hon fått penningarne, men uppdukade en lång historia om huru dervid tillgått, samt förklarade sig villig att återhetala dem :FFEfter förhöret medde