Aftonbladet – 19 oktober 1865, sida 2

Göteborgs Handelstidning anställer några betraktelser öfver representationsfrågan och yttrar i sammanhang härmed några mycket änkvärda ord. Tagande den skedda landtmarskalksutnämningen till utgångspunkt, rullföljer tidningen sålunda: Man har varit något fundersam rörande denna väntade utnämning. Grefve Lagerbjelke har, vid den förflutna riksdagen, bekiädt ordförandeplatsen på riddarhuset och i talmanskonklaven till sitt stånds och sina kollegers belätenhet, och derutinnen skulle alltså ligga eu god anledning till att låta honom fortfara vid samma befattning älven vid innevarande riksdag. Men derten:ot skulle åter ligga ett oöfvervinneligt hiinder uti grefve L:s ter rörande det hvilsaude representationsförslaget, hvilka ansetts vara allt annat än benägna för samma förslag. Det är nemligen gitvet, att regeringen aldrig kunde öfverlemna ordförandeskapet i det ständ, hvarpå frågans afgörande synes väsentligen bero, åt en man, som vore en motståndare till den sakens utgång, hvilken regeringen vill af alla krafter befrämja. Det ligger er icke ringa makt i detta hän;d i ordförandens haud, älven om r sig om oväld, ett bemödande, t icke brokar besvära de politika partimännen. När det alltså är gifvet, att regeringen ej kunnat öfverlemna riddarhusets talmans klubba åt en motståndare till K. M:ts representationsförslag och när grefve Lagerbjelke nu blitvit till landtmarskalk utnämnd, a måste deraf framgå att bemälde grefve umera omfattar regeringens förslag. Man har tillika erfarit alt laodshöfdi.gen grefve Liljencerantz, känd för en man af ära, men tillika bunden i gammalkonsefvativa meningar, blivit vacklande i fråga om sin upp attning af oftaberörda förslag; från flera håll af landet ingå tillika underrättelser att adelsmän äro beredda att uppresa till riksdagen, nr bestämd föresats att, all alla krafter, medverka till det hvilande förs gets framgång. Det är ock tydligt hvar, som förmår uppfatta stämningen i landet, att denna bliivit i fråga om samma förslag j blott enig — ty det trö vi att den alltid varit — uten ock mycket deciderad. Alltså tro vi att utsigterna för förslaget nu äro mera gynnsamma än man för ännu blow några få månader stdan vågade hoppis. Och detia måste glädja ej bi ott hvarje vän af den mo:sedda reformen, utan ock invarje vän ef fäderneslandet, oberoende afalla pok ir. Det låter sig nemligen ej lja för nägon, som icke sticker hufvudet i busken och ej ser sig vidare omixring, att det hvilande representationsförslagets förkastande kommer att vålla ganska stor och allvarlig oro i landet. Och detta icke så mycket derför att reformen för tillfället strandar — hvilket dock är en betänklig sak. då menniskors lif ej äro för alltid att vygga på — som derför att det hopp om reformens genomförande på fredlig väg, som nu gjutit ett så stort lugn 1 alla sionen, blifvit mycket försvagadt. Genom förslagets förkastande hafva nemligen de stånd, som haft mod att fatta ett sådant beslut, trotsande ett helt folks eniga mening, tydligen visat att de ej gå in på någon reform, utan ämna bibehålla det som är. Någon annan kan nemligen deras innersta mening ej vara, om de ock söka bortresonera densamma inför sig sjelfva och andra genom att förebringa farhågor för de vådor, som förslaget skall, i deras föreställning, innebära. Ett sådont tal vittnar om antingen en otillbörlig sjelfklokhet, enfald, eller skrymteri. Förslaget är nemligen utarbetadt och framiagdt, efter mogen öfverläggning, af en regering, hvars män lagt i dagen ätminstone fullt ut så mycken statsklokhet, försigtiohet och ömhet om fäderneslandets lugna utveckling, som de adliga landtmän eller löjtnauter, eller de beskedliga kyrkoherdar och andra prester på landsbygden, hvilka mästra detsamma. För