Aftonbladet – 19 oktober 1865, sida 2

lyssnade till Rosy — lyckliga lilla Rosy — som sjöng och qvittrade vid sitt pianc så glad som någon fåg-l. Sjung, sjung du stackars lilla fägel, och tänk icke på stor men, som hotar att bryta lös öfver ditt frid. falla bo! Mr Gervoise älskade krokvägar i mer är ett afseende. 1 stället för att gå tvärs ige. nom skogen, spatserade han längs dess bryn. och i stället för att gå raka väcen hem til Carnoosie, styrde han sina steg mot den dal, i hvilken doktor Rogersons lilla hus var beläget. Trädgårdsporten stod halft öppen, dörren till huset stod på glänt, och ett sorl af röster ljöd derinnanför. Mr Gervoise hostade sakta, sköt derpå upp dörren och såg sig med ett välvilligt leende omkring i det osnygga rummet. Mrs Rogerson stod helt förskräckt, och doktor Rogerson, som satt och drack på sitt te och matade minsta barnet, blef blossande röd i ansigtet och skulle i sin falska blygsel gerna ha kasta barnet ifrån sig hvart som helst. Bry er inte om mig, doktor?, sade mr Gervoise vänligt; ?men om det inte gör er alltför stort besvär, så skulle jag be att få tala med er i fem minuter.? Doktor Rogerson lemnade lillan åt sin hustru, lemnade sitt odruckna tå och gick genast ut med mr Gervoise. Mr Gervoise var en försigtig man; han visste att väggarne ha öron, ja, att till och med buskar och träd äro förrädiska, och han förde derför doktor Rogerson bort till en liten grön, inhägnad plats, der doktorns pony betade. Mr Gervoise såg forskande på djuret, och som han förmodligen ansåg sig säker, skred han gena:t till ämnet med vida mindre ceremonier än då han talade med mr Stone. ?Doktor Rogerson?, sade han, tror ni