Aftonbladet – 19 oktober 1865, sida 2

jgon, betraktade han honom på samma säng såsom en af dessa menniskor, som de vise måste hälla på afstånd, ehuru de draga nytta af dem. Mr Gervoise såg att han icke kunde få veta något och ombytte derföre samtalsämne. ?Det är väl ingen som kan höra oss, mr Stone? hviskade han. Nej, ingen lefvande själ, svarade denne herre, temligen öfverraskad af mr Gervoises hemlighetsfulla min. tHar ni någonting emot att jag stänger önstret?? fortfor mr Gervoise. Mr Stone hade ingenting deremot, och önstret blef derför stängdt. Mr Gervoise lrog sin stol tätt intill mr Stones och sade förtrolig ton: . Jag vill nämna för er att jag är i en liten förlägenhet.? Som det: väl var den tionde gången selan deras första bekantskap som mr Gervoise kom till honom med denna ominösa förklaring, och lika många gånger som mr Stone hade hjelpt honom ur denna obehagliga ställning, ehuru mr Gervoises förlägenheter voro temligen lätt hjelpta, visade mr Stone just icke något öfverdritvet deltagande, utan frågade endast: I hvad afseende då? Jo, i afseende på barnet.4 Så benämnde mr Gervoise helt vänligt Beatrice inför mr Stone. Det gär aldrig väl med henne i längdenX, hviskade han och knackade sig sakta på pannan, och jag kan inte gifta henne med Antony, eller hvad säger ni? Vet er son detta och är i alla fall beslutsam att ta henne?? Han tillsluter sina ögon — han ser och tror ingenting.? Och ni tror att hon blir alldeles förryckt? frågade mr Stone Ieende.