Aftonbladet – 18 oktober 1865, sida 3

Dybeck, den sednare af hr L. Kockum på Bulltoffta, och vägde resp. 2044 och 2047 T. Att denna race är omtyckt i Skåne synes deraf att hr Wallis utställt 16 djur, hr P. Kockum på Rosengård 15, hr L. Kockum 12 och Skånska sockerbruksaktiebolaget I st. Man u pgaf att dessa djur voro de vackraste bland egarnes äfven till nummertalet betydliga stammar. Det är icke osannolikt att djuren af marschrace med tiden bli korsade med korthorn, egentligen på det att afkomman må erhålla en finare benbyggnad och normalare köttansättning. Den tredje afdelningen inom samma grupp utgjordes af ren Åyrshirerace, representerad af 50 individer. Enligt hvad kändtär, har denna race tillvunnit sig stort förtroende och är mycket epridd här i landet. Den trifs väl, föder sig lika väl på de naturliga betena som andra racer af samma kroppsstorlek, och om än ayrshirekorna i afseende på mjölkafkastning stundom stå tillbaka för or ef svensk race?, så öfverträffas de sednare af de förra genom sin fullkomligare köttansättning och dubbla växtlighet. Man uppgaf vid mötet — och det har älven förut bekräftats att mjölken efter ayrshirekorna innehåller en större procent af smöroch ostämne än den mjölk som kor af svensk race lemna, en omständighet som är af stor betydenhet der mjölken förvandlas till smör och ost, men af mindre betydenhet från säljarens sida, då mjölken torgföres. Viantaga att det för prisdomrarne var ytterst svårt att bland djuren i denna afdelning besluta sig vid premieutdelningen derföre att de allra flesta djuren voro af så utmärkt beskaffenhet. — Vi kunna endast uppgifva vigten på några djur i denna afdeining. Sålunda vägde hr N. Hagmans på Ekarp 2 år 3 månader gamla tjur 1250 skälp.: den 1 år 4 månader gamla tjuren från Ultuna vägde 970 skålp. och en ko (n:r 158 i katalogen), 7 år 4 månader gammal, tillhörig hr B. Holst på Toftaholm, 1158 skålpund. . Hr Robert Dickson på Fimmersta hade utställt tvenne kor, begge inköpta af honom i Ayrshire, der de tagit flera pris. De deltogo icke i täflan om pris, emedan de icke ännu varit 6 månader i hans ego. Det är otvifvelaktigt att om de i täflan fött ingå, så skulle de begge tagit pris. Här tillåta vi oss en liten digression till en fråga, som förtjenar att närmare beröras. Man hör ofta vid landtbruksmöten urgeras deröfver, att i utlandet uppköpta djur tillåtas konkurrera om pris med de här i landet uppfödda. Det är icke rätt, säger man, att en rik possessionat, som vid en utställning i England eiler annorstädes, kan uppköpa ett der prisbelönt och följaktligen dyrt djur, sedermera skall för detta djur få taga pris här i landet, ty man bör endast prisbelöna de här i landet uppfödda djuren, menar man. Men är det i allmänhet en fördel att utmärkta afvelsdjur hit införskaffas, så se vi ingen olägenhet deraf att egarne hoppas blifva pristagare. Inköaf dylika djur, särdeles om de i sitt hemland redan blifvit prisbelönta, är så enormt högt, att utsigten till erhållande af ett pris på ett eller annat hundra idr sannolikt icke utgjort motivet för det dyra inköpet. Egaren har ju dessutom ingen visshet om att taga pris, och risken att transportera de dyra djuren till och från möena är dessutom så stor, att, äfven om premierna voro större än fallet är hos oss, skulle väl ändå ingen egare af så dyrbara ljur föra dem till utställningarne, om ej rufvudsyftemålet vore att visa djuren, att ä deras utmärkta egenskaper af sakkunniga män attesterade och att göra djuren och dess afkomlingar kända och eftersökta. Vi ha äfven tyckt oss finna, att de som nögljuddast klandra, attiutlandet uppfödda ljur här prisbelönss, icke äro belätpa om ej deras djur erhålla pris, och när så icke inträffar klaga öfver mannamån eller bri stande skicklighet hos prisdomrarne. — En: åtgärd, som vi anse särdeles ändamålsen lig, är den som vid den stora hornboskapsutställningen i Kristiania vidtogs, nemlisen, att då djur prisbelöntes, hvilka voro! uppfödda af annan person än utställaren,. så tilldelades den förre en särskild belö-. ning för dess medverkan till det utmärkta stick, hvari djuren förekommo. Den tredje gruppen, korsningar af svenska och utländska raser4, representerades f 85 individer, deribland flertalet utgjorles af korsning med korthorn. Afven il lenna grupp voro många djur utmärkt vackra. . sanska mänga individer inom denna grupp vevisade ojäfaktigt korthornsoch ayrshirelodets kraftiga inverkan på de gamla herreårdsstammarne, från hvilka racer dessa för rigt deriverade sig. Nyttan af ?bloduppfrisknipg? var här fullständigt ådagalagd. detta fall voro de 12 djur, som kapten Ribbing på Ulfsnäs utetällt, af ganska stort intresse. De voro icke egentligen bland de utmärktaste inom afdelningen; såväll djuren från Säbyholms sockerfabrik som från hr Bergs egendom OCronetorp öfverträffade dem i formutbildning, men de erbjödo genom sitt antal ett gynnsamt til!tälle för jemförelser, både inbördes och med de öfriga djuren. Den af hr Aspelin på Fagersta utställda 1 år 2!4 månader gamla tjuren af blandad Ayrshireoch Yorkshire-race hade utmärkt vackra former, den slog derföre särdeles an på den stora sllmänheten, som mindre reflekterade derpå att han hade ovanligt liten kroppsbyggnad. Bland korna inom denna afdelning voro en af korthorns holländsk race, illhörig hr Berg på Cronetorp, och en af Ayrshire-race, Magna, tillhörig br O. Evers, särdeles, och den sednare utmärkt, vackra. Då kändt är att ett betydligt antal stora koladugårdar finnas i Skåne, vid hvilka korsning med Ayrshireoch Korthornsrace länge fortgått, är det otvifvelaktigt att ett högst betydligt antal djur skulle kunnat toctällag inam denna afdelning am ei de.