Aftonbladet – 18 oktober 1865, sida 3

svensk boskap. Denaämningen är dock mer län oegentlig,, ty någon verkligt svensk boskapsrace finmes icke — möjligen med undantag af fjellracen, som ännu stundom anträffas i det nordligaste Sverge, men äfven der numera ganska sällan ren. Då denanträffas äro djjuren helt hvita, eller fint svartfläckiga, oftast utan horn, och vanligen af liten kroppsbyggnad, sannolikt en följd af knapp utfodring. Men äfven denna ruce är, som ofvan blifvit antydt, mycket uppblandad. Korsad med Ayrshirerace, hvarmed försök gjorts på Ultuna, ba ganska vackra ofkomlingar uppstått, hos hvilka det ädla fäderneblodets egenskaper genast framträdt ganska synbart. Då, såsom ofvan nämnts, en särskild grupp för svensk boskap formerades, hvarvid två underafdelnimgar bildades, en för djur af berregårdsrace? och en för landtrace, så skedde det twifvelsutan egentligen de landtmän till bebaag, som lefva i den, för öfrigt oskadliga förceeställningen, att de kunna uppvisa nägot rriktigt svenskt i boöskapsväg, gent emot alllt detta utländska?, som man stundom i patriotisk ifver är så lätt färdig att fördöma — och begagna. Men bland alla de i derna grupp ut!ställda 33 individerna anträfkdes intet djur som kunde frånkännas utlärdsk, fastän mer eller mindre aflägsen, extraktion både på fädernet och mödernet. Der man ville spåra landtracen, fick man endast det vanliga beviset på den stora. inverkan, som den bättre eller sämre vården och utfodringen under djurens första utbildningsperiod uiöfvar. Vill man åter påstå att de uti de ifrågavarande afdelningen utställda djuren representerade landtracen, så kan men glädjas öfver, att så vackra indiwider finnas inom densamma. Inom samma grupp förekommo flera kor af gamla herre:gärdsstammar?, märkliga der för att de näistan alla bade goda, flera utmärkta mjölkstecken, och tvitvelsutan skola de, korsade med tjurar t. ex. af Ayrshireeller korthorrmsrace, lemna särdeles vackra afkomlingar. Om man nu än icke lägger vigt vid benärmningen ?herregårdsrace?, utan fäster sig blott vid individerna, så måste medgifvas, att t. ex. baron O. Åkerhjelms på Sundby ettåriga tjur, som vägde 1130 tt, var ett ganska vackert djur, hvilket i denna grupp väl förtjente det tilldelade priset). Nämnde tjur skulle sannolikt äfven tagit pris, om den uppställts i afdelningen ?korsningar af svenska och utländska recer?. ? Utländska oblandade boskapsracen? inrymdes i den amdra hufvudgrupp n. Den utgjordes af 14t0 individer, det största antalet bland alla ggrupperna. Här fick man en fullständig occh dertill en ganska tillfredsställande öfveersigt af de mest eftersökta utländska boskgapsracerna. I ögonen fallande var att djureen i denna grup, representerade ett högst betgydligt kapital. Man uppgafpå en del af desssa djur så höga inköpspris, dessa för ett par decennier tillbaka ansetts som Ibäde otroliga och orimliga. Sålunda uppgafs, att de af hrr Dickson utställda djuren hade kostat omkring 30,000 rdr. Det är klart att så höga pris icke skulle betalts om afsigten med djurens införande endest varit att producera sädane för egarnes egna ladugårdar, utan har dermed afsewts att uppdraga afvelsdjur äfven till afsalu, hvilket ock är en stor fördel för de många landtmän, som icke ha råd och tillfälle att i utlandet göra uppköp. Främst i den uppgifna gruppen förekom korthornsraceen. ladividernas antal uppgick till 33, derapf 11 tjurar bland 18 voro utställda af skäänska possessionater. Samtlige ddjuren voro utmärkt vackra och flera ibland (dem verkliga typer för denna race i dess hhögsta utbildning. Såväl de i utlandet uppbköpta som äfven de här i landet födda visisade sig så välmående, att något tvifvel idcke skäligen längre kan hysas rörande vårtt klimats gynnsamhet för denna race, ehura Gdet är klart att djuren af denna likasom allaa andra ädlare racer fordra en omsorgsfull x vård — ett vilkor, som gäller jemväl för :alla andra busdjurs trelnad. Man anmärktte visserligen att dessa djur ha behof af stanrk utfodring; men man blir allt mera ense dderom, att frågan ingalunda ä: hura mycket:t ett djur förtär, utan huru det förtärda foddret tillgodogöres och den afkastning djuuret lemnar i mjölk och kött samt a artiklars inre beskaffenhet. I detta hänseeende äro de sakkunniga temligen ense derrom att korthornsracen besitter utmärkta eggenskaper. Annu torde dock denna race, oblandad, icke hos oss blifva särdeles utbnredd. Dertill fordras tid, men sannolikt är : att den vid alla större egendomar, der fulliständig sommarstallfodring kan begagnas, skkall bli införd åtminstone på den befintligga boskapsstammens förädling, emedan det visat sig att korthornsblodets inympning på andra racer öfverallt varit för mäånlig. Hvilka djur som blefvo prisbelönta ärredan bekantgjordt; men för dem som icke besökte utställningen kan det vara af intresse att få kännedom om de utmärktaste djurens vigt, enär den i alla fall gifver en föreställning om deras förmåga att snabbt uibreda Isig och ansätta kött. Sålunda vägde korthornstjuren ?Marksman?, 3 år 4 månader gammal, tillhörig hr Axel Dickson på Kyleberg, 2123 skålpund; dito ?Hertigen af Fagersta?, 1 är 5 månaIder gammal, tillhörig hr OC. Aspelin på Faersta, 1544 skälpund; d:o kon ?Götha?, är 3 månader, tillhörig hr Rob. Dickeon på Fimmersta, 1694 skålpund, och en d:o brun och hvit qviga, 1 år 3 månader, tillhörig hr Axel Dickson, 969 skålpund. Bland de rena utländska racerna var Marsch-racen? talrvikast representerad (af 155 individer), nästan alla stora och präktiga djur, de flesta svarta och hvita och i ett utmärkt hull. Deras benbyggnad var vida gröfre än korthornsdjurens, hvarigenom de vid slagt lemra större affall, en omständighet som sakkkunniga köpare af slagtboskap naturligtvis; taga i beräkning. De hade i allmänhet ggoda mjölktecken, angäfvos också såsom myccket mjölkgifvande, men tillika såsom hårdfifodrade. De tvenne största tjuJrarne, den : ena 5 år 2 månader, den andra Jå4V2 år, eggdes den förra af hr Wallis på