Aftonbladet – 18 oktober 1865, sida 2

Men mr Stone skulle icke få dricka sitt tå i fred denna afton. Han hade knappast fört koppen till munnen, förr än en tjenare med mildt och beskedligt utseende anmälde mr Gervoise. Denne trädde nu in med ett varmt och trött utseende och sjönk nästan andlös ned i en etol. ?Hur står det till, mr Gervoise?? frågade mr Stone; ?vill ni ba en kopp 1? ?Nej, tack; 1t6 hetsar upp mig fyr mycket. Saken är den?, tillade mr Gevoise i en klagande ton, ?att jag inte kam vänja mig vid tanken att skiljas från ms Scot. Hon gick sin våg för en stund sedim, och jag fruktar att hin var mycket nedslagen — jag fruktar verkligen att hon var det. Ser ni, den stackars varelsen tyckteinte om att bli uppoffrad för Beatrices nyck. Men hvad skulle vi göra? Beairice är ju endast elt barn — en känslig ung flicka — nej, vi kunde inte behålla mis Scot. Och likväl kan ni inte föreställa er, mr Stone, hvilken god, trogen, ärlig varelse mrs Scot alltid varit! Jag vill bara nämna ett exempel — för ett par år sedan hade jag åtskilliga affärer med en förpakiare vid namn Robinson. Denne man sökte muta mrs Scot; han bjöd henne ett guldur för att få den unler ättelse han önskade. Mrs Scot afslog det rent ut, sir. Tänk er, sir, ett guldur!? ?Och det har ni naturligtvis från säker rand ?7 Ja, fullkomligt säker — mrs BSecot beättade mig det med egen mun.? Mr Stone drack sitt t utan att säga ett rd. Skulle han afslöja hushällerskans svarta jäl för denne gode och tillitsulle man eler Jäta honom förbli i sina illusioner? Han estämde sig för det första; men ur stånd tt dölja ew visst förakt för en så envis lindh.t, sade han temligen ironiskt: 7Ni hyser naturligtvis inte det ringaste vifvel o.n mrs Scots uppriktighet och till. ifvenhet för er?? Tvifvel!? utbrast mr Gervoise och stirade förvånad på honom; ?nej, visst inte?