Aftonbladet – 18 oktober 1865, sida 2

EN FEM 0. B. Hult. Med lika mycken tillfredsställelse som hufvudstadens innevånare och troligen hela den svenska allmänheten skola mottaga en underrättelse som antyder att hr Wallenberg torde komma att lemna en befattning, hvilken han visat sig så föga vuxen att bekläda, lika mycken förvåning, för att icke säga förtrytelse, måste det väcka att se såsom förevändning härför begagnad en anbällan att få — på statens bekostnad — i utlandet studera polisväsendet för att lägga de förvärfvade insigterna till grund för en blifvande polisorganisation. Icke blott att hr Wallenberg genom sitt beteende vid aldrig så litet pröfvande tillfällen visat sig sakna den förmåga af omdöme och lugn besinning, som hans innehafvande embete kräfde; han har äfven sedermera, under de af hans åtgöranden föranledda rättegångarne, uppträdt på ett sätt, som till fullo ådagalagt huru föga han är i stånd att fatta ordningsmaktens betydelse och mission uti ett lagbundet samhälle. Vi vilja icke ens tala om den frånvaro af känslan för det tillständiga, hvarom hans beteende mot högsta äklagaremakten bär vittne, eller om dessa i våra brottmålsannaler lyckligtvis sällsynta ?godtgörelser?, om hvilka hofrättens protokoller hafva så sorgliga saker att förtälja. Vi vilja hoppas, att regeringen icke skall förbise den omständigheten, att ett bland de förnämsta vilkoren för en organisations framgång är, att den omfattas med förtroende af dem, som densamma rörer, och att hr Wallenbergs ställning till hufvudstadens befolkning, att den mening, som om honom är rådande, äro sådana, att, ifall en ny organisation af polisväsendet är i fråga, det väl knappast skulle behöfvas mera för att väcka ett allmänt misstroende till densamma, än kännedomen derom, att den vore mer eller mindre mån ett verk af nuvarande polismästaren Wallenberg. Slutligen rer väl icke heller kunna lemnas utan allt ufseende det högst besynnerliga förhållanlet, att medan eljest vanligen ordningsmaken försäkrar sig om personer, anklagade ör brott mot den allmänna ordningen, för ut tillse att de ej må kunna undandraga sig det straff som kan blifva dem ådömdt, kulle i detta fall en anklagad genom statsinderstöd beredas tillfälle att ur landet afes. Vi anse otvifvelaktigt, det ingen skulle afva något emot att, om iniet annat melel finnes, äfven någon uppoffring göres för tt få hr Wallenberg aflägsnad från polisnästare-embetet, och att således ingen egentigen fäster sig vid de 1800 rdr, som nu lifvit för ändamålet ifrågasatta; men det orde dock icke vara likgiltigt att härvid ndvika allt som kan såra den allmänna ättskänslan och bidraga att ytterligare rotta och fortplanta den misstro till polistitutionen, som blifvit en frukt af det sätt, varpå hr Wallenberg haudhaft ledningen F densamma.