Aftonbladet – 18 oktober 1865, sida 2

med en lögn på läpparne och han komme att dö med en lögn på tungan.? Mrs Scot talade hastigt och med häftig het. Hon var slug och listig och kände all: sin herres ränker. Hon visste, som om hor hade hört det med egna öron, allt hvad har kunde ha sagt för att fresta en man mec mr Stones karakter. Den tredubbla 1 ck maten: börden, penningarne och godset hade han icke glömt. Men till all olycka för mrs Scot, kände hon sanningen alltför väl. Hon sade ungefär allt hvad mr Gervoise hade sagt, så att något tvifvel icke kunde ega rum. Hon förnekade endast hvad han försäkrade; men under sin häftiga förbittring och törst efter hämd kom hon icke fram med någon nyckel till det hela och kastade icke något ljus öfver saken. Mr Stone såg i henne hvad hon var — en hämdlysten och afskedad tjenare; men han såg icke sanningsgudinnans brinnande fackla i denna husliga Nemesis hand. Endast den hvardagliga, fula sidan af saken visade sig för honom. Ingen aning sade honom att detta kunde vara vändpunkten i hans öde. Han log åter. Min bästa fru, sade han, Zni kommer för sent, ehuru jag inte tror att det gjort synnerligt till saken, om ni kommit förut; för en timma sedan fick jag ett bref från mr Gervoise angående er. ?Nå, hvad sade han om mig?? frågade hon trotsigt. Mr Stone upptog ur fickan ett bref och stack det i handen på henne. Det var adresseradt till mr Stone och lydde sålunda : ?Min bäste sir! Min älskvärda, ehuru något virriga styfdotter har haft ett litet obehagligt uppträde med en gammal, hederlig tjenarinpa, hushållerskan mrs Scot. Tjevarinnan har naturligtvis blifvit uppoffrad för barnet. Det innes fall då det är nästan omöjligt att vara ättvis. Emellertid känner bäde jag och nin hustru djupt detta slag. En bättre, rognare och mera tillgifven tjenare ha vi uldrig haft. Vi äro naturligwis färdiga till