Med förtviflan i hjertat heträdde mrs Scot det lugna och behagliga rum der Join för en timme sedan hade funnit hevne syssel satt med sina räkenskaper. Och ru var det förbi! Det stora, angenäma, öfverflödande Carnoosie, der det var så godt om penningar och der lilvet var så beqvämt och trefligt, detta Gosens land, som förekom henne så skönt efter den långa fastan i ökuen (mrs Scot hade icke u: der hela sitt lif dans tp rosor) var nu uttömdt, och mrs Scot måste sty a sina steg mot andra trakter och söka sig ewt nytt hem. Hon hade visserligen lagt ihop en smula, men detta var likväl ett in tet mot det kapital, som he nea kost, bostad och lön på Carnoosie representerade. Mrs Scot hatude små hus med deras små trädgårdar och hjelphustrur och dylika ömk I:gheter. Hon tyckte om luftiga, stora rum, breda trappor och rikedomens öfverflöd. Hon ville gerna ha en flock tjenare att kommendera, män och qvinuor, som darrade, då höu rynkade pannan och som flögo