Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 4

yllehalsduk och stöflor, blef at likdragare förd till stadens bårhus vid Riddarhnsgränden. Våldet ombord å ångfartyget Franzen. Vi återgifva, på begäran, följande af befälhafvaren på nämnda fartyg till Dagligt Allehanda insända Förklaring: Torsdagen den 28 September kl. 6 e. m. af gick jag från Wisby. med tull last under däck samt däckslast, bestäende af 11 oxar jemte di verse effekter. I aktersalongen voro nästan alla hyttplatser upptagna, och utgjorde passagerar nes antal, inberäknadt däckspassageraine, om. kring 50 personer. Af andra klassens passage. rare, hvilka hade sina platser i trenne hytter. belägna i fören af fartyget under däck, befann sig i en af hytterna, innehållande trenne sänv. platser, nämnda fru med sitt omkring 2 år gamla barn. Hytten bredvid, skild endast af 1-tums vägg, beboddes af trenne fruntimmer, och i den tredje hytten, belägen å andra sidan af korridoren, till endast 2 alnars afstånd från de t riga samt med lika tunna skiljeväggar och försedd med tvenne dörrar, voro 5 platser n; ptagna af herrar. Dessa hytters dörrar voro samtliga, i motsats med hvad reierenten uppgitvit, försedda med riglar innanför, och hvilka riglar befinna sig i fullgodt skick. Ungefär en half timma efter det fartyget lemnat Wisby tillsade jag min styrman att i samt liga hytterna för-ut efterse att ventilerna voro tillskrufvade och att allt annat i öfrigt befann sig i sjögodt skick. Efter någon stund återkom styrmannen med det svar, att allting var klart. Jag torde således i detta hänseende halva uppfyllt min skyldighet. Under största delen af natten befann jag mig på däck, dels för att aktgifva å möjligen mötande seglare och dels fc att tillhålla rorsmannen att passa på rodret, så att de ofta svåra sjöarne skulle hindras från att bryta öfver. Fullt upptagen af dessa ansvarsfulla åligganden, och äfven till följd af stormens tjut och det buller, som de ä fördäcket blacerade oxarne åstadkommo, var det mig omöj igt. äfven i den händelse att några nödrop upp: pitvits i någon af förhytterna. aktgifva på dem, helst som kappen till dessa hytter var tillsluten för att undvika de öfverbryftande sjöarnes inträngande. Referentens uppgift att fruntimret skulle på morgonen, efter uppkomsten å däck, till mig hafva anmält det våld. som mot henne under nattens lopp blifvit föröfvadt, är oriktig. utan är sanna förhållandet, att då jag, efter det fartyget inkomm:t i skärgården, gick ned i förhytterna för att underrätta mig om passagerarnes befinnande, fann jag fruntimret sitta gråtande i sin hytt, då hon på min förfrågan omtalade de våldsamheter, för hvilka hon under nattens lopp varit utsatt. Genast efter delgitvandet at berättelsen begaf jag mig på däck för att söka uppspana våldsverkarne, af hvilka den ene, eller den antagligen egentliga, helt och hållet förnekade att under natten hafva varit under däck; hvaremot de trenne öfriga visserligen medgåtvo att de varit nere i korridoren till förhytterna, men pa det bestämdaste förnekade någon delaktighet i något våld mot fruntimret. Då jag derefter åter begat mig ned till truntimret delgaf jag henne de upplysningar jag kunnat förskaffa mig, samt frågade henne huruvida hon önskade det jag skulle anmäla förhållandet för polisen. För att emellertid slippa blifva uppkallad i polisen och få sitt namn utsatt i tidningarne, anhöll hon 1å det bestämdaste att någon sådan åtgärd af mig icke skulle vidtagas, blott hon finge nöjaktig ersättning för sina nedsmutsade saker. För att i detta hänseende gå hennes önskningar till mötes, tänkte jag i början att icke vidtaga någon annan åtgärd än att vid fartygets ankomst till Stockholm qvarhålla de holländske sjömännen tills konsul Becker hann efLersändas, men vid mognare eftersinnande, och sedan jag rådgjort mig med en ombord varande jurist, hr landskamrer Gardell, beslöt jag mig för, då brottets svåra beskaffenhet togs i betrakande, att redan i Södertelje till konsul Becker elegrafera, till hvilken karlirne voro förpassade, med anhållan att han skulle vara till mö es vid fartygets ankomst till Stockholm. Refeentens uppgift att telegrammer voro afsända af venne passagerare från Södertelje är felaktig; y något annat telegram än det jag redan omämnt, och hvilket afsändes i mitt namn, har ät i detta ämne blifvit mig veterligen expedieadt. Af hvad jag ofvan anfört torde framgå, att len beklagliga händelse, som egt rum å mitt örande fartyg, icke kunnat af mig förebyggas, ill följd af de svåra omständigheter, under wilka resan egde rum, samt att jag, så snart ag erhållit del af densamma, vidtog alla de nätt och steg, som min pligt som betälhafvare ch menniska ålade mig. Stockholm den 13 Oktob r 1865.