Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 3

— En episod från den ryska bonde-emanci vatiomens genomförande omtalas i de sednaste yska. bladen och saknar icke sitt intresse: ti ett guvernement i Lill; Ryssland finnes n sttor egendom, en köping, som tillhör en vf Riveslands uräldsta furstar. Men furstens iffirer äro derangerade, hans egendom är örstörd och kreditorerna hafva redan länge råkat med att sälja den på oftentlig aukion. Efter den 19 Februari 1861 blefvo vöndterna, hvilka utöras af 1300 själar, tälldia i ett öfvergångsstadium, på foten af lagswerksskyldige till egendomen; men all: Jensttund det i furstens ekonomi fanns högst itet arbete, blefvo de också icke mycket oroacde. Knappt nog behöfde husfadren göra mer än ett dagsverke i veckan, meå emelerticdd fick dock bykommunen bebruka för egem räkning ett ofantligt jordomräde. Säidan var situationen till slutet af fjolåret, då egaren hittade på att enträget fordra att friköpningskontrakter skulle upprättas mellan honom och hans bönder, hvilka emelllertid redan under de föregående åren ifrigst protesterut häremot, förklarande sig icke: vilja erlägga sina friköpningsafgifter. Ochi i sjelfva verket skulle dessa bönder, om de blefve helt och hället fria, förlora åtskkilliga fördelar: För det första hafva de vanht sig vid att draga nytta af den jord, för ) hvilken de knappt burit några onera. För : det andra kan man i denna trakt få så myccket förtröfflig jord, man blott behagar, till ett ovanligt billigt pris. För dettredje är cdet för bönderna icke så lätt att göra den årliga afbetalningen på sin friköpningssumrma, emedan alla produkter stätt i vantis. Emellertid blef böndernas obligatoriska skyldighet att köpa sig fria fastställd å vederbörlig ort, och de erhöllo derjemte jord sig tillskiftad för everldliga tider, men det i så stor skala, att den ärliga atbetalningen belöper sig till icke mindre än 10 tusen rubel silfver för hela byalaget. Bönderna vägra att betala och förklara att de ärma utgöra sin dagsverksskyldighet såsom tillförene. Så har ock sket: Hvarje dag tåga ungefär 200 fordna underhafvande upp till furstesätet, försedda med liar och allt som erfordias för arbeten ute på fältet, och begära att blifva förda till arbetet. Sedan de erhälli: afslag, vräka de sig utanför herrgården invid stora landsvägen och förblifva der ända till aftonen, anseende sig härigenom hafva utfört sitt dagsverke. Turen dem emellan iakttages strängt. Om någon af de sållunda liggande bönderna önskar aflägsna sig på någon tid, lägger sig hustrun i hans ställe. Denna komedi har upprepats dag: ligen redan i två månaders tid. När egaren någon gång reser förbi de liggande bön derna, resa de sig ödmjukt, aftaga mössorne och begära arbete. I allmänhet passera inge oordningar bland dem. De hålla noga reds på hvarandra, så att myndigheterna icke unnat haka sig fast vig något. Guvernö ren, polisen, fredsdomaren hafva sökt öfver tala dem. Det hjelper icke. För att sökt I bringa dem till förnuft? bar man nu föl lafsigt att uti köpingen inqvartera två rege -I menten kavalleri. S EE