BEATRICE Homan i tvenne delar. Ar Jalla Kavanagh. ANDRA DELEN. Första KAPITLET. Det var verkligen en lek för mr Gervoise, och han kände ätven makten af Gilberts bref. De voro icke någon sund föda, utan en söt och stark kärleksdryck; och Beatrice blef genom dem försatt i en behaglig dvala, som räckte i flera dagar och ur hvilken få tankar hade förmåga att väcka henne. Han höll dem dertör undan henne eller hegagnade dem såsom et slags lämpligt lockbete — ty han observerade henne lika noga som hon observerade honom, ja, ännu mycket skarpare än hon. Stackars Beatrice! hennes hjerta var rent och oförfalskadt, men det läg icke i hennes natur, ehuru det var hennes öde att vara uppoffrande och sjelfförsakande. Hon var tödd till glädje och kärlek och ett lif iullt af ädla och förfinade nöjen, icke till förnekad kärlek, inspärrning på Carnoosie och mr Gervoises sällskap. Men hon tänkte icke derpå, då hon ilade framåt trädgårdsgångarne, till dess hon kom fram till ett enstaka stående träd, som låg strax invid en gräsbevuxen gångstig. Här tillät icke Beatrice att någon störde henre, och här saite hon sig ned och läste. Det var ett ömt och kärleksfullt, men ) Se A. B. n:r 182—197, 199. 201-207, 209, BH 211218, 218—222, V4-—227, W0—233, 230—