Aftonbladet – 14 oktober 1865, sida 3

mycket; att kaptenen, som hade första vakten, eller till klockan 10 på afton, straxt nedskickat en man att stänga hytternas fönster e!ler, som de kallas, ventiler, då ingen oordning försports, samt att kaptenen sjelf, efter att sagde timme ha lemnat kommandobryggan, sedan under hela natten varit: hvarje halieller treqvarts-timme uppe på däck ifrån sin hytt i aktersalongen, ntan att höra de af det förlördelade fruntimret uppgilna nödropen, hvilket för öfrigt omöjligt kunde förnimmas i den starka stormen och tartygets genom sjögången förorsakade buller och stampande; att han på mo-gonen, då det blifvit just och fartyget kommit inomskärs vid Landsort, som vanligt nedgått till hytterna för att se till huru passagerarne befunno sig af sjösjukan, samt att han då funnit frun gråtande och klagande deröfver att fyra karlar inträngt till henne, hvaraf trenne lagt sig på de båda sofforna midtemot hennes, der de inom kort insomnat, men den fjerde, som hon i mörkret känt haft skägj och den de öfriga kallat styrman, vräkt sig p den soffa hvarest barnet och hon sjelf hade plats, ifvensom att han velat tvinga henne supa ur en medhafd bränvinsflaska, under yttrande: Drick, lin sate!, och i öfrigt betett sig emot henne på ett sätt, som hon icke kunde eller ville omnämna ; att hon vidare berättat det de först på aftonen inkommit, men åter utgått, då hon, icke förstående att rigla dörren, bundit igen densamma med hvad tillhands var, men att de ånyo uppryckt dörren och inträngt, utan att hon med böner eller höga rop kunde hindra sådant eller sedan freda sig från den s. k. styrmannens föralämpningar; att kaptenen af allt detta slutat, att hon undergått något ännu gröfre våld och derför sagt sig erna från Södertelje telegrafera till poliskammaren, men att frun då på det enträgnaste förbjudit honom sådant, sägande sig, för att undvika skandal och att skyldra i tidningarne, icke vilja ha mål afsaken eller komma i polisen, utan vore nöjd blott hon finge ersättning för kläder, som blifvit skadade; att kaptenen derpå skaffat sig reda på våldsverkarne och förehållit dem deras ofog, hvarvid Molenaar eller styrmannen nekat att ha varit under däck, men de andra tre sade sig ha legat i korridoren ; att kaptenen rådfört sig med några herrar af passagerarne samt till följd deraf telegraferat, icke till poliskammaren, utan till holländska konsuln. Konsul Becker och öfverkonstapeln Scher att de inställt sig å fartyget vid dess ankomst hit samt först talat vid kaptenen, hvilken beskrifvit händelsen såsom den nu af honom blifvit berättad, och sedan vändt sig till fruntimret, som dock icke velat ingå i någon förklaring, blott önskande den nämnda ersättningen. På öfverkonstapelns föreställning att hon icke skulle af falsk ambition låta afhålla sig ifrån att omtala rätta förhållandet, på det ne måtte kunna befordras till välförtjent strafi, lofvade hon att a sanningen, men framställde då saken ihelt annan och ljusare dager, än hvad hon förut gjort för kaptenen, eller att styrmannen liksom at sjögången blifvit kastad på hennes bädd, samt förklarade på fråga bestämdt att han icke våldfört sig å henne, allt under upprepande att hon alldeles icke ville eller tänkte uppträda i polisen; och tillade konsul Becker särskildt, rörande de holländska matroserna, af hvilka styrmannen Molenaar var en och som alla tre förpassats till hemorten, att styrmannen sagt sig vid tillfället varit så öfverlastad af starka drycker, att han ej visste hvad han gjort, blott hört af andra att han varit inne i hytten; att han, liksom dessa, förnekat ailt våld samt förklarat sig villig att med 20 rdr, de enda penningar han de, i någon mån söka ersätta de saker som blifvit förstörda. Bokhållaren Sundberg, hr Beckers biträde, att han på lördagen varit med Molenaar till den förfördelade frun, som dock icke velat emottaga den erbjudna summan, utan först fordrat 50 rdr och sedan 30 samt att hr Sundberg vid ett förnyadt besök lagt penningarne ifrån sig på ett bord, emedan konsuln ej vetat hvad han eljest skulle göra med dem. Slutligen hördes en fru Gresen, som med djup rörelse framställde sin berättelse samt omtalade att non och tvenne andra fruntimmer haft hytten bredvid fruns, i hvilken eller deras hytt, dock-straxt-efter dem en sjösjuk karl kommit intumlandes och blifvit liggande på golfvet; att hon sjelf. i likhet med de öfriga. varit plågad af samma elände, att hon icke kunnat i men att hon, som låg alldeles vägg i väg frun, ändock hört huru karlarne kommit till henne, huru :hon efter mycket motstånd till sist sagt: Nå, så kom då i Guds namn, men låt mg och mitt lilla barn vara med fred, samt allt ibland ropat: Rör mig icke! Var barmhertig! Kan ingen hjelpa mig!? o. s. v. Det som mest plågat iru Gresn hade varit att hon icke förmått komma den arma nödställda till undsättning; hon hade endast kunnat bulta i väggen, hvilket dock ej hjelpt. På morgonen hade hon sett genom den öppna dörren karlarne smyga sig ur fruns hytt, och sedan, när hon sjelf så orkat, hade hon gått in till henne, då hon funnit run blek och förgråten. Den stackars frun hade ör henne haft samma uppgitter som derefter till kapten, men utan att vilja, ens till henne, inlåta sig i närmare detaljer; och när konsuln och öfverkonstapeln kommo hade hon för dem omtalt saken så som de båda intygat, hvilket fru Graesn hade i korridoren: åhört. hvarjemte hon intygade att frun varit ytterligt rädd för sakens oftentliggörande, och att hon sjelf af samma orsak tegat med hvad hon visste. Tillfrågad om fru Gresån kunde ta på sin ed något annat våld, än det uppgifra, sade: hon sig det ej kunna. Matroserna, uppgaf.hon,-hade varit fulla redan då de kommo ombord, men hvilket kapten, derom åtspord, sade sig icke i det virrvarr, som i afgångsstunden råder på ett ångfartyg, kunnat observera. För sakens ytterligare utredande uppsköts målet till i dag, då flera personer skulle kallas och målsegaren, som i går icke kom tillstädes, anmodas att vara närvarande. : Dervid förekonr ingenting af vigt. Frun hade i dag infunnit sig, och skall om måndag bestämma om hon vill ha åtal emot styrmannen Molenaar eller ej. — Westerås den 13 Okt. Inbrottsstöld, ett härstädes mycket sällsynt brott, för des natten till sistl; tisdag, i det en snickerifi jningman, vid namn Sewelin, beredde sig tillfälle att inkomma i rektor L. Mossbergs arbetsrum, der han troligtvis genom dyrk öppnade en chiffonnier och hade äfven till hälften utdragit den låda, hvari rektotn plägar förvara sina penningar, då han genom egarens uppvaknande och tillrop fann sig nödsakad taga flykten genom det tönster, hvarigenom han inpräktiserat sig, utan att hafva erhalli annat byte än en yuerrock, hvilken sedermera påträffats undanstucken 1 kakelugnen till det rum, der Sewelm hade sitt dagliga arbete. Tyjutven blef redan dagen efter tagen i förvar och har nu erkänt sitt brott, för hvilket straffet så mycket tyngre kommer att drabba, som Sewelin redan lär vara straättad för stöld. TAÄalun don 11 Oi t Ten vadar förlidan