Höghvälfd och stolt, af rika lockar omväfd, Som göto sig med krusigt svall kring nacken, Hans blick, allvarlig, djup och tänkande, Förrådde mod med mildhet i förening. Ett bredt gehäng uti sin bolja bar Ett väldigt slagsvärd, då nan gick till striden. Det svärdet var nu draget och i handen, Som derpå stöddes, sågs en lagerkrans. På venstra sidan låg en plog, en kärfve, En bergsmanshacka, jemte andra redskap. Med en oliveqvist i venstra handen Han pekade på dessa fridens tecken; Ty den som stöder hand på draget svärd, Beredd att bruka det när nöden bräfver, Hen åt sig bryter fridens oljeqvist, På samma gång som segrens lager vinnes. Den högra foten var en smula lyftad, Liksom han var beredd att stiga fram I folkets stojande och yra hvimmel, Att lugna stormen med ett varningsord.