med af det då föreliggande, så föga omhvälfvande klassvalsförslaget, som hade blifvit uppgjordt endast och allenast på de grunder, som gillats af de båda första stånen, representationsfrågan blifvit afvisad från den väg, som 1840 inslogs för att genomföra reformen medelst ett omfattande 1epresentationsförslag. H har vidare visat, att, sedan säledes förtroendet till de båda första ståndens allvar med representationsfrågans lösning blifvit förstördt, man sökt å de partiella förändringarues väg inom det ena ståndet efter det andra retormera representationssättet, och att man på denna väg lyckats öppsa dörrarne till borgareoch bondestånden för nya genom deras samhällsställning af representationsrätt förtjenta medborgareklasser; men att äfven denna väg tillbommats af de båda första, så snart dessas intressen deraf berörts. De tilläto derföre ej borgareoch bondestånden att vinna den förstärkning med intelligenta krafter, som innebars 1 det vid förra riksdagen af dem förkastade förslaget om utsträckning af valbarhet inom de tre ofrälse stånden, utan afseende på stånd, till hvilken representationsbehörig medborgare som helst, som bodde inom valkretsen. Trots adelns 1840 gifna löfte om sjelfskrifvenhetens upphörande och presteståndets upprepade försäkringar om gin redobogenhet för reformer inom sitt stånd, har hvarje försök till en ändamålsenlig och på billiga grunder stödd reform inom dem sirandat på dessa stånds nej, så att de I bibehållit sig oförändradt sådana, i dens statsskick utdanat dem, me g af den förändring, som pres ergick 1823. Efter att I istoriska ned ha aska framställning öfver ärendess b . fullföljer författaren sålunda: Fräåga vi oss orssken dertill vi pu äro bragta till den punkt, att vi med ens mäste förelaga en så genomgrip nde reform, som den i representationsförslaget framställda, finna vi, af hvad vi ofvan anfört att riksens ständer, till följd af de båda första ståndens sega viduållande vid sina ståndsföreträden och deraf alstrade äfven mot gifna löften stridande motstånd mot hvarje representationsreform, som berört deras intressen, misslyckats på båda de Vägar, fom 1809 års K.-U. anvisat, vare sig den mera omfattande eformens eller de partiella förändringarnes väg, att småningom genomföra deoiia vigtiga angelägenhet. Och härmed tro vi oss hafva ådagalagt, att cj något säkert stöd gifves för Baubingen at det påstående, som föranledde 033 att vörr denna undersökning om representationsfrågans historia vid svenska rikedagen sedan 15809, nemligen päståendet, att vägen till representationsförändring gär säkrast genom de partiella förändringarne och att ölfvergången från ståndstill klassvalsprincipen skulle af de historiska förhållandena under denna tid hafva inom värt fädernesland varit angifven såsom den naturliga. Kan det nu vara skäl att ånyo försöka en så litet loivande väg? Vi svara dertill obetingadt nej. Svenska folket har sedan 1809 ötver ett halft århundrade fått förgäf ves vänta på en reform, sora då och alltsedan erkäuts af alla politiska meningar såsom oeftergiflig. Det bar lika förgäfves väntat under 25 är på uppfyllelsen at ridderskapet och adelns gifna löfte och presteståndets virma försäkringar om medverkan till denna reform. Det har, då de båda första stånden påmints om eina gina försäkringar, låtit sig nöja med dessas förklaringar, utt, om de blott tinge välja den v de ansågo lämpligast, skulle nationens rättvisa fordran blifva under ett jemnt framåtskridande uppfylld. Det bar, glödjande sig åt hvarje framsteg, som saken vunnit i de båda nedersta stånden och hvarje sken af förhoppning om sakens framåtförande, som från de äda första stånden utgått, med exempelöst tålamod sett nya hinder uppstaplas och låtit sig ledsagas in i den ena återvändsgränden efter den andra. Man må derföre ej förvånas om, sedan man sålunda städse blifvit sviken i sina förhoppningar och sett gifna löften ouppiylida, vare sig att dessa riktats på de partiella förändringarnes eller den mera omfa tande reformens väg, ingen längre kan vänta sig någon framgång af ett nytt inträdande på de partiella förändringarnes väv. hvarpi reservanterna af presteståndet inom K-U. vii förra riksdagen inbjuda, helst då denna inbjudning heledsagats af den förklaring, att folkets rättvisa anspråk på en reform i enlighet med de af 1809 års K-U. redan antagna grundsatser, och hvilka anspråk nu mer än någonsin uppbäras af berättigade förhoppningar om representationsirågans lyckliga lösning, blott utgöra framtidshägringar, de der kommit Ptör tidigt? och derföre icke passa för folkets närvarande politisk ståndpunkt?. Sverges folk kan ej tillåta, att denna fråga längre med toma undanflykter un-: danskjutes. Hvar och en, som ?yill blifva sitt lands forntid trogen och hafva sitt öga öppet för fäderneslandets framtid?, måste derför känna sig kraftigt uppfordrad att uppriktigt och utan försök till undanflykter mevverka, ja af alla krafter anstränga sig. för denna frågas lösning. Att detstationära: illståndet i denna angelägenhet inom del: båda första stånden är outhärdligt, bör hvar och en dess medlem kunna finna.? — Hr A. L. Björck meddelar i en till ullmänheten ställd adress, att han på grund f försvagad helsa med denna dag upphör utt vara utgifvare af Posttidningen och trånräder all befattning med derssmmas led-: