Så fort min blick på stoden hunnit fästas, Den genast blef deraf så kraftigt dragen, Att knappt den åter kunde slitas lös. Så mäktig tjusningskraft har skönheten, När, lik ett gyllne skal, den i sig sluter Den ädla kärnan af en snillrig tanke. Jag bilden såg utaf en kraftig man, Till hälften krigare, till hälften bonde, Förenande hos sig hvad begge ega, Det enkla skicket och det fria modet, Samt Jugn betänksamhet med djerfhet parad. Ej reslig var gestalten, icke väldig, Som man är van att tänka sig en hjelte; Men liten, dock tillika fast och knuten, Med hvarje muskel viitnande om kraft. Hans drägt bestod af kort och simpel lifrock, Och öfver skuldrorna en kappa kastad, Som ned om knäet föll med lätta veck. Hans hufvudl dbetäckt en pannuä röjde,