ligt; stadsfolk tro sig alltid vara rika, mrs Gervoise !? Detta är åt mig?, tänkte Beatrice; men vänta. Jag vill uppsöka dessa Stones, och fråga dem sjelfva och lära känna hela historien, mr G rvoise.? ?Min söta vän?, sade mrs Gervoise, här är ett bref till dig.? Beatrice vände sig om. Bakom henne stod postkarlen med eft bref på en bricka, och hon visste genast att det var från Gilbert. Alla tankar på Stones flögo sin kos. Hennes kinder brunno, hennes fingrar omslöto bretvet med ett ifrigt grepp. Hon stoppade det i fickan; hon ville icke läsa det nu och här, — hon ville icke lemna rummet genast. Derföre stod hon qvar vid fönstret, tills hon icke längre kunde härda ut. Hon öppnade glasdörren, gick ut på terrassen och vidare ned i trädgården. Mr Gervoise följde henne med en lurande, miss tänksam blick. Han också hade sina tankar och sina monologer. Hon är skarpsynt — mycket skarpsynt, miss Gordon?, tänkte mr Gervoise; ?men det är hårdt arbete för henne och bara lek för mig.? Slut på första delen.