Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 3

(Insändt.) Den Heffnerska och Mankellska Koralboken. Ins. fick för ej längesedan se en psalmbok med siffror för melodien, tryckt i Falun 1847. Jag blef förvånad att se n:r 4, — en melodi, som är bekant och kan sjungas at de flesta församlingar — utesluten och en anvisning gifven till n:r 28, och ej mindre förvånad, vid fortsatt genomgång af boken, att finna flera herrliga melodier uteslutna, med hänvisning till andra, ofta med psalmens innehåll icke öfverensstämmande. Jag undrade, hvilken musikus i Falun varit nog djerf och malmhärd, för att göra desa uteslutningar: men kom då att erinra mig sjelfva musikal akademiens, år 1844, utgifna minimitabell öfver psalmmelodierna. Det var denna, som utgifvaren noggrannt följt, hvilket ock bekräftades på bokens titelblad, hvilket jag ej förut observerat. Men dåliga exempel smitta. Klockarens sånglärare hade äfven trott sig böra bidraga till lättande och, förmodligen i hans tanke, förskönande af psalmsängen och hade derför ofvanför flera psalmer skrifvit anvisningar till andra melodier än de utsatta, hvanbland jag blott vill nämna n:r 78 och 79 till 136, passionspsalmerna n:r 92 till 2, 96 och 99 samt dödspsalmen n:r 480 till julpsalmen n:r 63. Är ej detta herrligt? Bevisar det ej poetiskt och musikaliskt förstånd och sinne? Som jag sedan fått höra, hafva äfven dessa skrifna anvisningar följts i några församlingar. Hr Mankell, som äfven följt musikakademiens minimitabell, har dock förunnat n:r 4 en plats; men deremot uteslutit den vackra melodien n:r 11. Visserligen bibehöll Heffner, af pietå, flera ej särdeles vackra melodier och intog ännu flera dylika i sin koralbok, såsom n:r 6, 36, 37, 43, 50, 58 m. fl., uppgående till ett antal af omkring 50, hvilka utan saknad kunnat undvaras. Men orätt var och föga musikaliskt omdöme bevisar de öfrigas uteslutande; och för ett helgerån kan det anses, att utesluta så herrliga melodier, som 74. 112 (hvilka doek Mankell nu upptagit) 233, 304, 380, 400. I stället för att upptaga den herrliga, mod och förtröstan uttryckande, melodien n:r 380, har Mankell anvisat denna psalm, att sjungas såsom n:r 11 i hans eller n:r 21 i Heffners koralbok, och hvilken melodi han sjelf kallar: matt,, hvilket den ock är, isynnerhet i jemförelse med orden i n:r 380. Att hänvisa mn:r 90 till 433, n:r 91 till 33 (I Mankells koralbok n:r 52 och 24 c) är lika opassande. Psalmerna 395 och 477 har Mankell hänvisat till n:r 24 d i sin koralbok, men der finnes ingen melodi 24 d. Således har denna djupt gripande melodi — ofrivilligt utan tvifvel — också blitvit utesluten. Opassande är ock melodien 111 till 474. Bättre då, att för denna sistnämnda hafva bibehållit n:r 73, som. blifvit utesluten. Dessa och flera dylika anvisningar påminna nog mycket om den ofvannämnda klockarelärarens. Det synes således för enhet i psalmsången och dess förbättring, vara nödigt att en ny koralbok eller ny och förbättrad upplaga af Hzeffners redigeras, der åtminstone 40 at de uteslutna koralerna åter upptagas. Vi behöfva ej nu, så mycket som förr, frukta för mängden af koraler, såsom besvärande för församlingen. Koralerna inöfvas ju i folkskolorna af alla barn, som hafva röst, och för dem som ej hafva sådan kan det ej vara generande, om aldrig så många olika koraler sjungas i kyrkan. Bättre melodier behöfdes ock till flera psalmer, såsom: n:r 58, 59, 67, 97, 103, 131. N:r 59 och 131 blifva mer pas: sande för de högtider de tillhöra, om de omsättas i durtonen och n:r 67, om den sjunges som 107, med uteslutande af halfva andra strofen. Hr Mankell, som visat sig så nitisk för kyrk-. sången, kan visst ej vara emot en ny och förbättrad redaktion af Heeffnerska koralboken, då NM jroligtvis hans egen väl i det närmaste är utsåld. Att hr Mankell infört den skottska metoden att sammanföra psalmerna och koralerna i en bok, var en berömvärd tjenst mot sångare i allmänhet och synnerligen mot dem, som äro organister och kantorer tillika.Men man förstår ej hvarför han sammanställt koralerna efter meterklassifikationen och ej följt nummergången i psalmboken, hvilket lika väl synes kunnat gå för sig, då nu deremot koralerna blifvit kastade om hvarandra och hafva sin särskilda nummergång. På högtidsdagar pläga de dem tillhöriga psalmer nyttjas. Dessa stå nu i-en nummerföljd. Men enligt hr Mankells anordning befinnas nu t. ex, påskpsalmerna n:r 104 under n:r 18, 105 under 30 och 106 under 6t,och på samma sätt med alla till samma ämne hörande -psalmer. Detta ärvisserligen en småsak. Men hvarför äfven här göra onödiga förändringar? Ar det för organister och sångare nödigt att veta hvilka koraler som höra till samma meterklass, så kunde de ju få underrättelse derom genom en tabell i koralboken. Af de särskilda sånger, hvilka hr Mankell bifogat sin koralbok, hade hälften utan saknad