Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 3

Ja-a, det har han — och en söt flicka till på köpet. Beatrice log eit högdraget löje. Allt detta är en fars verk, sade hon. Gud hjelpe er, Antony! Det är alltsammans er fars verk, fastän ni visserligen bistår honom. Gud bjelpe er! Ni har ingen enda vän, och ni är ovärvig att ega någon; det är ert öde att falla och förgäs. Tårar stodo i Beatrices mörka ögon. Hon talade med sitt gamla medlidande och halfva välvilja, och Antonys ögon lågade. SAjX, tänkte han, hon är svarttsjus, förtvifladt svartsjuk !4 Beatrice! h.iskade han ömt och tryckte hennes arm. Beatrice gaf honom en blick af häpnad och förvåning och tog två steg tillbaka. Hon var skarpsynt, såsom mr Gervoise hade sagt; på ögonblicket insåg hon huru fadren hade frestat sonen och att han var ämnad att utgöra ett omedvetet redskap i hans plan. ! Gör er inte löjlig, Antony, sade hon med kall irroni, och tro aldrig hvad er far säger om mig. Ni och han letva i en verld, jag i en annan. Om ni glömmer det, Antony, så blir ni hans lekdocka och hans narr. Hon gick tillbaka till modren och lät honom stå qvar och se både dum och argut. Hans far hade ganska rätt. Antony var icke vuxen Beatrice; hon kunde leta urhonom allt hvad hon ville, och han kunde icke vexla två ord med hemne utan att be gå en dumhet. Mr Gerswise sparade ho nom förödmjukelsen at Gör. så en gång till, ty sedan ett enstäldt förhör sannolik hade öfvertygat honom om ait Antony hade blifvit slogen i förste sammantirabbningen