Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 2

Beatrice 1og föraktligt. Hon visste att hon var den, som mr Gervoise lade an på att lura, och hon tyckte att han var bra entaldig. Ar det en stor familj?4 frågade hon. Okloka fråga. Mr Gervoise genomskådade genast Beatrice, liksom hon hade genomskådat honom. Hon hyste ett visst intresse för ämnet, derför ville hon upptaga handsken. Mr Gervoise hade ingenting deremot; hans lif hade på sista tiden varit tomt och enformigt; men bättre tider stundade. Med mycken blidhet i sätt och ton vände han sig till sin son och upprepade Beatrices fråga. Ar det en stor lamilj, min kära gosse 24 En gammal herre och hans systerX, svarade Antony, medan han skalade ett päron; men han kunde icke möta Beatrices spanande blick. Sanningen stod i ögonblicket klar för henne. Hon steg upp, skjöt tillbaka sin stol ifrån bordet och sade ned tonvigt : Ej hans syster, — hans dotter. Vill du komma nu, min älskling? Hon förde sin mor ut ur rummet. Sade jag dig inte det!4 hviskade mr Gervoise triumferande, i det han lutade sig fram öfver bordet. 4Sade jag inte det! Hon är redan svartsjuk. Antonys blåa ögon glänste af djup, däraktig och grym glädje. Jag önskar hon vore det, sade han. eJag önskar hon vore det, den räfungen! Hon är det! Godt. Må hon vara, — må hon vara !4 Mycket rätt; kom bara ihåg att du spelar dina kort väl, min kära gosse. Tänk på det! Antony nickade, hvilket skulle betyda så mycket som lita på mig4, och han såg på Beatrice genum fönstret, Hon prumtnerade