Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 2

slippa se en skymt af det öde, ofta mörkt och hotfullt, som ligger bortom den närvarande dagens tröskel. Allt var som def skulle vara för doktor Rogerson och hans sjukhga hustru denna förmiddag. Huset togs icke iirån dem för ögonblicket; mr Gervoise hade välvilligt erbjudit dem att få låna 20 pund; hvad mer om hans löften sades vara hala och opålitliga, det var bäst att icke tänka på det; hvad mer om dessa ännu icke erhållna penvingar blott voro en anticipation på framtidens ressurser, — det ena var ett hopp, få ljuft för den kämpande, och det andra var denna för den nödställde så ovärderliga sak, kontanter. TrRETTIOFÖRSTA KAPITLET. Antony och Beatrice träffades vid middacebordet, och till Beatrices öfverraskning började mr Gervoise tala om Stones, Min kära gosseX, sade han vid deserten, kan du ge mig några underrättelser om dessa dina nya hyresgäster? Hvad är det för folk ?4 Stadsfolk, tror jag. Likgiltig för eller okunnig om mr Gervoises förstulva blick, lutade sig Beatrice tillbaka i sin stol och lyssnade. Äro de rika?4 fortfor mr Gervoise. a Antony syntes otålig och svarade ett kort ni jö. dBtackars gosse! tänkte Beatrice, det der förferingssättet är icke i hans väg; dessutom tycker han icke mycket om att beständigt användas till att krafsa kastanierna ur elden. Tälamod, Antony; om jag icke bedrar mig allt för mycket, skall du snart komma att handla för egen räkning.4 Ja så, min kära gosst; nå, jeg förmodar att du gjort som bäst var.