Aftonbladet – 12 oktober 1865, sida 3

MSM TIME OO skarinna, -— och han förvånas ännu mer öfver vårt dert.ll nekande svar, grundadt, som han säger, på wllvaron at några kanonbåtar, hvilka ej förmå att uppträda ute på öppen sjö?. Det borde dock icke vara The Engineer ohekant att våra monitorer ha utanför nurdamerikanska kusten, säväl vinter som sommar, navigerat atlantiska oceanen, samt äfven bekämpat Golfströmmens stormar och uppträdt uti de vestindiska farvattuen. När så är förhållandet, är det fåfängt att bestrida dem förmågan att rikta kosan äfven några grader nordligare,t. ex. upp till S:t Lawrencefloden. Och när de infinna sig der, har The Eagineer då rätt begrundat huruvida de svagt bepansrade och lika svagt bestyckade pansarfregatterna Warrior och Black Prince, om än aldrig så snabbgående, skulle kunna bortjaga monitorer, hvilkas roterande jerntorn äro osårbara för pansarfregatternas artilleri, men hvilkas kanoner snart skulle krossa fregatternas jemtörelsevis svega sidor. Vi önska att. vår kollega för sin egen skull måtte egna något mer uppmärksamhet än han synes hafva gjort, åt den förändring sjötaktiken måste undergå i föl:d af sednare uppfinningar. Det tordras i sanning något mer än fartygens snabbgående för att Britania skall kunna förverkliga sina illusioner ! England har begätt ett stort misstag iatt bygga endast forfärdiga pansarfartyg, men aoförmögna att motstå elden från de gröfsta kanoner. Med sådana fartyg kan England icke skydda sina egna kuster, långt mindre uppträda i farvatten tillhörande motståndare, som hyllat ett motsatt system. Antag att ryska czaren ville återuppbygga Bomar sund; tror England sig med sin svagt bepansrade flotta, kunna bortdrifva den ryska arbetskommenderingen, skyddad af ett blott rioga antal monitorer? Tvenne anfallssystem för sjöstrider äro erkända af nutidens artillerister?, säger vår kollega, hänsyftande på de olika systemen för projekulerna. Det ena är lätta projektiler med getwr hastighet för att genomborra skeppssidan ; det andra är de tyngsta möjliga projektiler med mindre hastighet för att krossa och söndersplittra hela byggnaden. The Engineer anmärker att vi antagit det sednare och förkastliga systemet att hamra på en tiende intilldess stora stycken at hans pansarklädnad falla i vattnet?, samt tillägger med mycken sjelfbelåtenhet: ?i Eagland anse vi tiden vara af högsta värde under sjöstrider?. Afven vi på denna sidan af Atlanten förstå fullt väl att uppskatta tiden ; men icke heller förbise vi alt göra arbetet lika grundligt som hastigt. I enlighet härmed begagna vi så stora projektiler med till dem atpassade laddningar att vi genom denna noggrannt beräknade förening ro försäkrade att såväl genomtränga skeppssidan som att åstadkomma stora raggiga hål, omöjliga att igenplugga. Om The Engineer hade åsett våra experimenter med 15-1ums kanoner och 60 laddningar, skulle han ej nu hafva behöft länge fundera på heru lång tid som behöts för att å Warriors sida Chamra så att stora stycken af dess pansar falla i sjön?; — men deremot torde han fått så mycket mera att fundera på, huru det stora hälet efter första skottet skulle kunna tillpluggas. Innan vi beröra monitorernas styrka och motståndsförmåga, vilja vi först säga några ord till svar ä vår kollegas anmärkning mot deras sjöduglighet. De betänkligheter våra sjöofficerare 1 början af kriget uttala de emot att med monitorer gå ut på öppna hafvet, ega numera icke rum. Alla som hatva tjenstgjort å dessa fartyg förklara vu att en monitor med tätt däck och täta luckor kan tryegt uthärda de hårdaste stormar; och hvad beträffar våra större monitorer, af Dictators och Monadnocks klass, har den erfarne amiral Porter m. fl. intygat att de äro i stånd att utföra all slags sjötjenstgöring. Aldrig kan pansariregatten ernå monitorens maklighet i sjögång. Med hänsyn ill monitorernas motståndsförmåga har The Engineer förbisett den omständigueten att deras skrof är i så ringa män synligt öfver vattnet, attden praktiska frågan inskränker sig till att undersöka om tornet är osärbart eller ej, om kanonerna och kanonbetjeningen inuti detsamma äro skyddade ell-ricke, Vära monitorer äro icke al:enast bestyckade med eudast 15-tums kaner, utan kunna äfven föra dessa kanoner uti roterande torn, hvilkas jernväggar, å första klassens monitorer, äro femton tum tjocka ; och dertill är monitorsystemet så beskaffadt att icke något hindrar oss äfven fördubbla denna tjocklek. Medel deplacement å de större monitorerna är 65 000 r hvarje tum å lastlinien och tre fot derunder. Om derföre å Diet:tor tornets tjocklek ökades till tjugofyra tum massivt jern, skulle fartyget sänkas ej fullt fyra tum. The Engineer kan genom dessa fakta, så vida han ger sig tid att opartiskt begrunda dem, erhålla bättre begrepp om monitorsystemet än han nu synes ega; och han bör älven kunna inse att Armstrongs prisade kanoner ej förmå mycket mot monijorernas torn. Så tillvida äro vi försäkrade, aut i täflan mellan dessa kanoner och monitorerna hlifva dessa sednare de segrande. Derti!l bör icke förglömmas att i dessa roterande torn kunna de tyngsta kanoner handteras, hvilket deremot icke är förhällandet ombord å pansarfregatterna. Också hafva vi nu kanoner, till hvilka vi nyttja 100 laddning. Vidare bör The Engineer ej förbise attaf monitorens skrof, som ej synes mer än 16 tum öfver vatinet, det pansarklädda däcket är två fot tjockt samt den sex fot dnjpa sidopansarn tolf tum tjock och balkad med fyra fot det hårdaste trä. Sålunda är hela den ringa del af fartyget, gom synes öfver vattn:t en solid pansarklädd massa, lika tjock med fartygets bredd. Beräknas derjemte svärigheten under strid att träffa denna för ögat obetydliga del af fartyget, samt om vidare dessa förhållanden jemtöras med den engelska pansarfregattens höga skottyta och svaga bepansring, så har man häntydt nog för att visa monitor-systemets stora stridsöfverlägsenhet. Vi började med att omnämna vår marins förmäga att blookera kusterna kring S:t Lawrence floden. Men hvad skulle hindra