Aftonbladet – 12 oktober 1865, sida 2

lingssätt?, afbröt hon; ?men jag vill berätta er hvilka medel jag använde för att betrygga min frihet, emedan de kunna ge er en föreställning om fastheten i mitt beslut och mättet af mitt tycke för er.? Hon höll upp och såg på honom med sina klara, unga ögon. ?Nå, hvad gjorde ni? frågade han. ?Hvad otämda naturer göra, från de sva2aste till de starkaste; jag vägrade att äta och vann sälunda min frihet.? ?Ni vägrade att äta ! upprepade Antony ;ch såg förbryllad ut. ?Ja, jag smakade inte en bit. Ni skulle nte ha gjort så. Nå ja, det var alls icke refligt. Minnet af den dagen, med den orörda maten stående på bordet i mitt rum, I mitt eget hus, är icke något gladt minne. Det är icke roligt att minnas, att jag hade er att tacka för den dagen. Derföre, om ni bebagar, låt oss träffas så litet som möjligt.? Hon gjorde en afskedsvink och lemnade honom utan att vänta på svar. Hon gick ill sin mors rum. Kanske tänkte hon der räfta mr Gervoise, och i hennes närvarande ynne skulle deras möte knappast ha blifvit f det fredliga slaget; men han var icke ler. Mrs Gervoises sällskap var blott dokor Rogerson. Beaince hade aldrig tyckt särdeles om onom ; och som barn hade hon varit ogin ;ch öfvermodig emot honom, men som flicka indrade hon sitt sätt mot den stackars manen. Hon visste att han hade en sjukli rustru. en stor familj, små tillgångar och unga bekymmer, och hon kände medlidanle för honom och var alltid artig och uppnärksam emot honom. Hon gaf honom pu len hand, som hon icke hade räckt åt Anony, och frägade huru mrs Rogerson och urnen mådde. (Forts.y