Aftonbladet – 12 oktober 1865, sida 2

oväntade händelser. Beatrice satt en mor. gon i sitt rum och läste Times, då hon tick höra Antonys röst på terrassen. Hon hade icke bjudit honom — hvarför kom han då! Naturligtvis hade hans far ditkallat houom. 7Nå, hvad behöfver jag bry mig om det nu? tänkte hon och fortsatte läsningen. Beatrice tyckte mycket om Times. Der var för henne stora verlden, från hvilken hon i verkligheten var utestängd. Hon kunde aldrig tröttua på dess tättryckta spalter, fulla af så fullständiga och så omvexlarde underrättelser. Hon läste de länga paramentsdebatterna, rättegångsoch polissarr, de dagliga nyheterva frän inoch utland:i; och hon tyckte sig likna en som längt inne i landet hör den stormande oceanens aflägsna dän. Men denna gäng hade de förtrollande spalterna förlorat sin tjuskraft, ty Beatrice tortfor att täcka: ?Hur vågar den mannen kalla hit sin son? Hur understår han sig ? Hon kastade otåligt ifrån sig tidningen, tog på sig hatten och gick ut. Hon säg ingen menniska förr än hon kom ned i fruktträdgården; men kvappt hade hon gått tio steg framåt på den gräsbeväxta gången. hvarötver de unga äppelträdens grenar mötte och famnade hvarandra, förrän mr Gervoises yngre sun stod framför henne. De uthytte en helsning, högdragen å Beatrices sida, ödmjuk å hans. Ni befallte nug gå, och jag gick?, sade han, häntydande på deras sista atsked. ?Visserligen; men ni har kommit tillbaka, och det ingick ej i aftalet. ?Ni är hård?, sade Autony. Mycket. Och detta är törvånande, helst som jag hade stängt in mig iafsigt att göra wig mera älskvärd.? Stängt in! Om jag det hade vetat ..? 298 skulle det ej ha inverkut på ert hanä