Aftonbladet – 12 oktober 1865, sida 2

parti, och dylika drag skulle kunna anföras i oändlighet, om man hade lust att röra i sådan smuts. Och nu skulle vi vilja fråga: hvad ha vi att vänta af sådana vära ?befriare? ? Så långt den sydslesvigska tidningen. Sanningens -mutliga röst gör sig redan hörd, och man får en försmak på den fördömelse, som historien skall uttala öiver de agerande hufvudpersonerna uti dessa tilldragelser. Flensborg är i och för sig en vacker och ganska intressant stad, som väl förtjenar att ses; dess läge på strandsluttningarne omkring det innersta at Flensborgfjorden är mycket vackert, och då jag i dag tidigt på morgonen gjorde en promenad utmed hela den vidlyftiga hamnen, var utsigten öfver den klara, spegelblanka fjorden bortemot det hvitglänsande Glicksborgs slott, förtjusande. Åtskilliga delar af staden ha ett gammaldags hanseatiskt utseende; man finner der hus med höga trappformiga gaflar samt utskjutande ötverväningar, uppburna af bjelkar, hvilkas ändar äro konstmessigt ut skurna till konsoler. Södra torget företer isynnerhet i detta hänseende en ålderdom lig prägel. De gamla stadsportarne, Nörreport och Rödeport, ha en tornaktig form och isynnerhet den förra är ganska märkvärdig i arkitektoniskt hänseende. Framför någonting annat i Flensborg besökte jag stadens på en dominerande höjd belägna kyrkogård, hvarifrån man har den sköpaste utsigt ölver staden och fjorden. Straxt innanför porten såg man, liggande i en hög, de stenstycken, som utgjort postamentet till det bronslejon, hvilket var upprest såsom monument ifver de å kyrkogården begrafna danska krigarne, men hvilket af preussarne borttogs från sin plats. Lejonet lärer finnas förvaradt vågonstädes, obetydligt skadadt, och alla stenarne till postamentet finnas i behåll: så att det väl skulle kunna vara möjligt, att monumentet ännu en gång kuude komma på sin plats. Den stora grafhögen, som gömmer 900 bland de 1300 danska krigare, fallna åren 1848—50. hvilka äro begrafna å kyrkogården, är 66 fot hög och försedd med 51 smärre minnestaflor, innehållande namnen å de officerare, som der ha sitt hvilorum. Till dessa taflor har man äfvedi fogat fyra vid kullens fot uppresta minnestaflor ölver fyra svenska krigare, som dogo i Flensborg den tid, då svenska trupper under vintern 1849—50 voro här stationerade; nemligen soldaterna Bergfeldt och Magseby a! Wermlands tältjägarebataljon samt husarerna Runqvist och Engqvist. Från Flensborg går jernvägen söderut återigen öfver en öde sträckning. Man ser till venster Oversö, der 1:sta och 11:te danska bataljonerna kämpade sin hjeltemodiga kamp efter utrymmandet af Dannevirke. Vid Örsted grenar jernvägen sig, i det en bana går till Husum, en annan till Klosterkro i närheten af staden Slesvig, hvarifrån en liten bibana går in till nämnda stad. Jernvägen gär tvärsigenom det gamla Dannevirke, den 8. k. Waldemarsmuren, ett litet stycke ifrån den öppning, som kallas vestra Kalegat, och man ser ett litet stycke till venster de båda byarne Stora och Lilla Dannevirke. De nyare fästningsverken, som voro uppförda bakom dessa byar och vid Bustrup, äro nu fullkomligt raserade. Vid Klosterkro station ser man Kung Sigurds hög, vid hvilken en skarp strid egde rum de första dagarne af Februari 1864. Den trakt, genom hvilken man härefter passerar söderut, är yiterligt ödslig och sumpartad, pch man inser lätt, att om danskarne icke at en malplacerad hjertnjupenhet hade afhållit sig att rasera de få byar, som här innas (Selk, Jagel, Lottorp och Kropp m. fl.), så skulle det varit omöjligt för österrikarne att under den ärstiden trån Rendsborg göra någon allvarlig attack mot Dannevirke. Ett ar minuters uppehåll å bangården i Rendsburgs Kronverk, lemnade tillfälle att se ett stort antal hvitrockade österrikiska soldater, hvilket sedermera bef fallet i Neumiänster och andra holsteinska städer ända fram till Hamburg. Ehuru jag endast varit i Hamburg en kort stund, har jag redan haft tillfälle att prfara uttrycken af den förvåning, som en .elegrafunderrättelse om det nya af riksIdskontoret med hr Heinemann afslutade ånet framkallat. Några dagar efter det öfverståthållareim heiets utslaov äÄfver hacvären mat rike