Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 3

Vi vilja icke gå i borgen för mr Lambs ykterhet; hans vattniga ögon och röda näsipp mana oss till försigtighet; en det! unna vi säga: druckenbeten verkar olika 108 de individer, som höngifva sig deråt. somliga talare äro aldrig vältaligare än när I äro ?på röken?. Vissa stora skalder äro Idrig större än när de ha druckit, och ätkilliga affärsmän äro aldrig skarpsyntare, in i det tillstånd då vanligt folk är oförmöget att stå. Till dem hörde mr Lanib, såsom mr Gervoise: fann till sin sorg. Kuappt hade de kommit in på aflärer, knappt hude mr Gervoise oförsigtigt framlagi nägra räkenskaper, förrän denne ulf i förakläder visude sig i sin rätta skepnad. Han blef skarp, kall, bitter, ja nästan obändig. Han jagade mr Gervoise — vi tala naturligtvis bildligt — med så litet samvetsqval, som om förföljondet af sådant menskligt vildbråd hade varit den allra trefligaste sak i verlden. Inga hallva förklaringar, inga toma ursäkter sille tillfredsställa honom. Hau ville ha hverjör och hvartilly och detta var ofta nog det bekymmersammaste för mr Gervoise. Kortligen, den stockars herrn blef ordentligen jagad in i eu vrå, och han bad om nåd eller ätminstore om respit. Jog tror det kun vara nog för i dag, sade han matt; sola vi uppsöka damerna, mr Lamb?24 Låt oss göra slut på buteljen först, svarade mr Lamb med en menande vink. Hon stjelpie i sig eti glas. Det var Chambertin, kejserlig Chambertin, vinet från Marengo och Austerlitz, vinet från hundrade stolta segrar; och han, den usle bränvinsadvokaten, drack ut det, oförskämdt skålande med mr Gervoise hela tiden. Drick på du, tänkte mr Gervoise förgrymmad; du skall få så lagom i morgon.4